Aftonbladet – 8 december 1858, sida 2

Stenbock på affnen, och anande hans misstag, innan han slog upp dörrarne, hvarvid konungen genast var färdig att föra ut sin drottning till det öfverraskande: skådespelet. Nu hoppade Stenbock med ett språng ned från Gyllenstjernas axlar, utbrytande i det skratt; som, undertryckt, försatt honom i en naturlig darrning, och i hvilket skratt konungen jemte de öfriga hjertligen instämde. Gyllenstjerna, stod. der blossande af harm; endast. den kungliga familjens närvaro kunde hejda dess utbrott, men det oaktadt kunde han ej underlåta att hviskande hota: Detta skall ni dyrt få betala, grefve Johan ! Det kan icke för högt skattas! Sjelfva Pan skall afundas den roll ni spelaty :skrattade Stenbock. Fruktal framhväste Gyllenstjerna med en konvulsivisk ansträngning. Hvad! Ni skulle sätta i fråga ett mod, hvilket aflägt det prof som nyss mitt? Jag har ej undandragit mig edra artigheter, skulle jag. frukta er vrede? Emellertid befunno sig drottningen och de öfriga åskådarne i väntan på föreställningens förnyade öppnande, hvilket ej tillät en vidare förklaring; men följande morgonen väcktes Stenbock: med en biljett, af hvars grofva, oläsliga stil han redan på utanskriften:igenkände Gyllenstjernas hand. Sedan med mycken möda genomgått dess innehåll; befanns det vara af följande lydelse: Om ert mod är något annat än ett pojkaktigt skryt, torde ni behaga möta Mig i Slottsskogen. kl. 11 med ett vittne och de vapen ni täckes, välja. : Om ni vägrar att infinna er, förklarar jag er feg som en qvinna och att ni trott er under klädnaden af en 8ådan vara skyddad för min hämd. Johan Gyllenstjerna Den tölpen! utbrast Stenbock, i det han