Aftonbladet – 8 december 1858, sida 2

Utanför trappan till huset såg han en sadlad häst, och inkommen i förstugan, mötte han Stenbock på tröskeln af hans rum, färdig att bege sig ut. Hans ansigte var lugnt, och vid åsynen af Gyllenstjerna antog det till och med. ett leende uttryck. Är det verkligen ni, baron Johan? sade han med en ganska naturlig. öfverraskhning. pJag hoppas er kammartjenare framfört mitt Mg så tydligt, att niicke sjelf behöfver hemta et. Min kammartjenare? mumlade Gyllenstjerna. Jag förmodar att ni icke begagnar er af någon ringare tjenare för edra enskilta ärenden. Emellertid ber jag er ursäkta, att jag icke kan bjuda er stiga in vid detta besök, hvarmed ni hedrar mig, emedan man håller på att vädra rummen efter de odörer hans livr6 qvarlemnat. Gyllenstjerna bet sig i läppen. Jag kommer,, sade han derpå, patt underrätta er, det hans majestät har anförtrott mig ett uppdrag af vigt, hvilket tvingar mig att utan uppskof företaga en längre resa. Det är således för att uppskjuta vårt möte ni gör mig äran af ert besök?) För att uppskjuta. Alldeles! Och till er ycka, emedan ni derigenom får ännu en tid utt roa er med qvinnoglam. ; Man skulle icke kunna tro, att ni en gång surit mig på edra armar, sade Stenbock 1ende. Vi träffas ännu en gång, och då skall jag ert blod utkräfva hvad ni är mig skyldig. Såvida jag icke betalar er med dessa — ch Stenbock visade på sina pistoler. Ni är mäkta stor i orden, min grefve, Ni an emelleftid roa er med att öfva er att kjuta till måls. ; Stenbock log och sade, i det han förd,