Aftonbladet – 8 december 1858, sida 1

kändt, och otåligheten att genom nya framgångar rättfärdiga det, att ej tala om de skrupler Dalbergs tal måhända väckt i hans sinne, gjorde honom enformigheten af det lif han här förde odräglig; hvarken den omtalade banketten eller förströelser af dylik art förmådde skingra denna sinnesstämning, och i sin gemåls sällskap fann han föga bot deremot. Hedvig Eleonora hade ej de själsgåfvor,. som kunde följa en sådan andes flygt som Karl Gustafs, eller genom snillets och behagets makt jaga molnen från hans panna; slö och enformig i tankar och väsende, sysselsatte hon sig hellre med sin knähund, Ajax, än med sin gemåls eröfringsplaner, och tillfreds blott hon fick sin gärd af den ära han skördade fann hon sigi öfrigt fullkomligt väl vid ledsamheten af ett lif fullt af stel och sträng etikett. Under sådana förhållanden plägade konungen ibland helt ensam besöka sin syster, hvil ken, om sjelf icke af ett muntert sinnelag, dock gerna såg glädjen omkring sig och i Stenbock funnit en lifvad tillställare deraf, Ännu icke inträdd i rikets tjenst eller inblar. dad i de allmänna ärendenas intressen, kunde han med ungdomens hela glädjekraft öfverlemna sig åt nöjet, och eldad af den varma känsla , skönhet och älskvärdhet väcker, sökte han det i sin furstliga tants hus, sedan Maria blifvit en sjelfskrifven medlem af dess krets. En afton då, såsom vi nyss nämt, konungen gick ensam att helsa på sin syster, roade man sig der med en föreställning, icke olik våra modurna tablåer, eburu det rörliga berget dervid alltid utgjorde hufvuddekorationen. På detta såg man Omphale och Herkules (Stenbock och Maria) Hon kom med lejonhuden öfver sina axlar, lekande med klubban, han åter i qvinnoklädnad, med slända i hand, vid hennes fötter. Man kunde icke se något skönare än denna grupp, och sedan konungen en stund betrake tat den, anmärkte han: Här fattas blott en Pene, som låter bedåra sig af förklädnaden! Hvarföre har man ej fulländat taflan med hans bild ?