Aftonbladet – 8 december 1858, sida 1

GUNSTLINGARNE ) ROMANTISERADE ESKILDRINGAR FRÅN KARL X GUSTAFS TID. FT At 8—e—der. Fröken? Bort med denna främmande benämning! Du är icke mera ett barn, eller rättare, då kan icke nu som för tvenne år sedan dermed undskylla dig, för att bibehålla en formalitet, hvilken utestänger all förtrolighet. Det är sådan, det är vänskap jag bes höfverb Och hon tryckte en varm kyss på Marias panna. Du är icke lycklig?, sade Maria. ,Jag vågadejeke förut uttala frågan; men nul.. Ack, kanske: här jag gått för vida? I-stöllet ått?svara, tryckte Ingeborg hennes handöcH Värde sig med e suck mot fönsret:MedPanihan lutad mot rutan, blef hon stående, stirrande, utåt elfven, i hvars breda strömfåra ett och annat fartyg med svällda, solbeglänsta segel sågs ila ut mot hafvets öppna famn, tills hon slutligen öfverväldigades af sina känslor och utbrytande i en djup snyfmnifie kästade sig i Marias armar. Dt lider, Ingeborg, sade Maria och såg henne med deltagårde i det tårfyllda ögat. EP Ae Mariab, suckade denna och lutade sig mot Nenhes bröst. gr I detsamma läto tunga steg höra sig i korridorenr utånför rummet, Hvilka åtföljdes af en skarp Hvissling, besvaradt af ett hundskall. Johan! utropade Ingeborg och borttorkade tåsarne. Hvär undkomma ? sade Maria rysande och såg sig rundtomkring. Stanna, bad Ingeborg och fattade henne Y I handen. Nej, låt mig undkomma ? Och Maria slet sig häftigt lös och ville ila ut, Se Bär; sade Ingeborg och öppnade en tapetdörr; men stanna, ty trappan från denna lilla passage leder upp till drottningens rum. 1 Så A B. pris 202—283