Aftonbladet – 8 december 1858, sida 1

från Dalbergs sida seit något prob pa en motsvarande: känsla; men hjertat, sota så gerna boppas hvad det önskar, bade tillskrifvit hans återhållsamhet det tvång; som ölikheten af deras börd ålåde honomy samt det fruktansvärda hinder broderns karakter utgjerde för en förbindelse af iså olika beskaffenhet. Men detta hinder, skulle det. ej: försvinna om Johan sjelf fattades af en kärlek, som kunde förmå honom att besegra. bördsskilnadens fördomar? : Och skulle icke Maria Drakenhjelm just kunna vara deny som skulle verka detta mirakel ? Med dessa: bilder för sin lifliga fantasi, återsåg Ingeborg Maria efter broderns bortgång; med dessa sjönk hon till hennes bröst som till sin-räddande7engels; men utan att våga uttala hvad hon tänkte eller kände, gaf hon sitt fulla hjerta luft endast i en snyftning. Ingeborg, goda Ingeborg, hvad fattas dig? frågade Maria med ömhet. Mycket, -och-dock kan: allt åter bli godt. OO Måria,: Gud har i sin kärlek många medel att röra menniskornas hjertan, så att äfven det hårdaste :kan blifva mildt. Hvem skulle kunna vara bård emot dig? Dock, jag förstår — Hon tystnade med en min af förtrytelse; Du menar min bror. Du tror honom hård, elak ? sade Ingeborg med synbar smärta. Förlåt om jag sårat dig; jag trodde blott att ingen mer än: Kan egde rättighet att visa dig något slags hårdhet Jag förstår dig, Maria! Du dömmer endast som hela verlden dömmer honom. Han synes vara hård; han är icke till sitt yttre lyckligt lottad; men dock har han känslor af ömhet och mildhet. Tror du icke det? Hvilken menniska skulle vara så vanlottad af naturen, att hon ej egde sådana? Om Johan en gång blefve lycklig genom kärleken .;Och-bon föstäde -n ljuf,. smältande blick på Maria. Kärleken!s upprepade denna, Eller tror du det omöjligt att älska honom?