rätt; men ätom korporationer bildas icke några allmänna, utan endast enskilta menir gar, för att icke säga fördomar. Det finnes iriddarhusets sammansättning icke en tillstymmelse till något slags representation, emedan detta namn uppenbart missbrukas då det tillämpas på en institution, hvars alla medlemmar föreställa endast sig sjelfva. Attden allmänna meningen likväl understundom på riddarhuset funnit målsmän, förnekar jag ej. men sådant beror af tillfälligheten och förändrar icke sakens väsende. — , Presteståndets medlemmar representera deremot sitt stånd. och den allmänna mening, som tillhör denna korporation, finner således ett uttryck, som åtminstone icke brister i kraft; men det är dock endast meningen hos en korporation, en liten afdelning af medborgare, hvilken mening, i stället att hänvisas till kamp med motsatta meningar, inom det stora fält; der: de alla hafva att täfla, för att utöfva sitt inflytande, till bildande af den allmänna meningen. upphöjes i och för sig sjelf till en allmän mening, oaktadt den saknar alla: egenskaper deraf och allt berättigande att såsom sådan anses. Inom borgareoch bondeståndet kan väl den allmänna meningen finna målsmän, som dertill äro kallade i följd af val, men dessa val hafva i allmänhet varit så ordnade. att de icke med visshet utgå från en allmän mening, och ofta hafva de icke heller deraf varit ett uttryck. — Företeelserna inom dessa stånd visa ock alltför ofta, att den allmänna meningen fått stå tillbaka för ståndens enskilta intressen och deraf härledda enskilta meningar; hvarföre ock dessa stånd icke på långt när haft det inflytande på, utbildningen af en allmän anda, som eljest kunnat af dem väntas. Så länge ståndsrepresentationen består kan icke den allmänna meningen hoppas att göra sig afgjordt gällande, men den kan dock finna målsmän inom borgareoch bondestånden, och inom dessa stånd måste den söka sin lyftning. Det är derföre än mera nödvändigt, att de val, hvarigenom samma stånd bildas, så inrättas, att de så mycket som möjligt uppfylla de fordringar, som utgöra vilkoren derför, att valen öfverensstämma med grunden för representationsrätten och jemväl i och för sig sjelfva verka till höjande af kraften hos den allmänna meningen, eller medandra ord, att valen göras allmänna och samf.llda. let ombilda representationen, i syftning att närma den till det mål, dertill den måste sträfva, för att blifva hvad den en gång måste blifva; men de hafva alla strandat mot adelns och presternas motstånd. Det å:erstod dock ännu ett försök, att gifva den allmänna meningen ett uttryck inom represertationen. och såsom ledamot af könstitutionsutskottet vid 1853—1854 årens riksdag, väckte jag derföre ett förslag, att inrymma alla de orepresenterade i borgareståndet, utan att skilja staden från landet. Detta förslag förutsatte lika rösträtt för alla de röstberättigade och skulle således bilda en öfvergång till de allmänna och samfälda valen, på samma gång de öfriga stånden lemnades alldeles orubbade, för att motväga denna verkliga nationalrepresentation, om den möjligen skulle visa sig benägen för omogna reformer. Farhågan för dylika var dock icke det skäl, som bragte förslaget på fall. utan tvärtom öfvertygelsen, att borgareståndet derigenom skulle vinna i kraft och inflytande å mycket, att det skulle blifva de öfriga den öfverlägset. Det enda man fann sig kunna medgifva var hvad som innefattas 1 den grundlagsförändring, med hvars tillämpvirg vi nu äro syss lsatta, eller att några orepresenterade inom ständerna fingo del i valet till borgareståndet, och att det lemnades städerna öppet att hvar för sig bestämma valsättet; hvilken sistnämda rättighet, oberoende af utsträckningen af rösträtten, adeln och presteståndet förut, i anledning af en särskilt, af mig vid 1851 års riksdag väckt motion, förklarat sig beredvilliga att medgifva. Om nu den ifrågavarande -grundlagsförändringen innefattar en betydlig inskränkning i det steg för närmande till målet, som var föreslaget, och hvilket utan våda kunnat tagas, derest man icke fruktat borgareståndets blifvande öfvervigt, finnes då någon anledning, att icke begagna den rätt, som blifvit medgifven, och att, så mycket möjligt, närma sig målet af den allmänna och samfälda valrätten? Icke kan man säga att uttrycket af den allmänna meningen är att söka hos de högst beskattade inom valkorporationerna, eller att Åde företrädesvis skola Jåta sin röst bestämmas af denna mening; och om än deras urTskilning och goda vilja skulle träffa ettlyckligt val, så är det dock icke sagdt, att allmänt förtroende skall tillfalla den valde: men äfven i det lyckligaste fallet, att valet fullt öfverensstämmer med den allmänna meningen, är icke dermed allt vunnet, som bör sökas och kan vinnas. Valet bör nemligen och omedelbart tjena till höjande af den allmänna andan, och huru skall man hoppas att kunna väcka och fostra en allmän anda, om man icke begagnar de i allt fall inskränkta: medel, som dertill erbjuda sig? Visar sig icke under nuvarande förhållanden, inom kommunerna, samma svaghet hos den allmänna meningen, som inom. det stora samhället, staten? Och finnes det någon annan utväg att lifva intresset för de allmänna angelägenheterna, än att lemna åtminstone alla I dem, som grundlagen tilldelat rättighet till -Å deltägande i valet; ett lika inflytande derpå? Endast derigenom kan man vänta ett allmänt doch lifligt deltagande, icke mindre i valför; rättningarne än I alla frågor, som angå styI relsen af landets politiska, ekonomiska och IF sociala ställning och framtid, Aldrig skall I på annat sätt en allmän anda kunna skapas, och aldrig skall tiden blifva mogen j ; ) för tillämpning 2f hvad dock enhvar inom sig erkänner vara det rätta, om man icke gifver detta rätta utrymame, åtminstone der skadan deraf i intet fall kan blifva af någon för statens väl menlig följd, men deremot framgången af en -oberäkneligt fördelaktig infiyfelse för framtiden. 5; T)ot 4orde vara lämpligt alt här egna nåMånga försök hafva skett att helt och hål-1 RR TA md me ES tr In gr AN UA gr nn (AR frn SN RNA PA NER TUR RS