Aftonbladet – 6 december 1858, sida 1

Ers majestät ... i; Ni kan svårligen uppfinna någon antaglig ursäkt; spara er derför mödan af ett fåfängt försök! Ni bar visat er lika förgäten af den aktning ni är skyldig ädlingen som qvinnan. Om förlåtelse, ers majestät! Min aktning för ädlingen är deremot så stor, att jag räknar hvarje bokstaf i hans namn som ett giltigare vittne än. allt som kan inhemtas af några usla lögnaktiga tjenare, de må nu tillhöra hvilken herre som helst. Och han visade på de i näsdukshörnet insydda initialerna. Jaså, vi ha er der igen! Er angelägenhet att trotsa på detta vittne gör emellertid dess giltighet : mera misstänkt. Skall jag behöfva upprepa att jag icke låter bedraga mig? Bedrag er icke heller sjelf! Och då jag, för att skona fröken Drakenhjelm från obehaget att blifva ett föremål för ett allmänt talämne, äfven måste bespara er öfverbevisningens följder, råder jag er dock: att göra er denna lycka värd: genom ett bättreuppförande för framtiden. Ert namn berättigar er till stora förhoppningar för framtiden,. men vet, min barön, att vi ha män i öfverflöd som illustreras af sitt namn, då alla tider behöfva män som illustrera det namn de bära. Gyllenstjerna ville försöka att framstamma några ord, men konungen gjorde en vink med handen, den han förstod. Med en bugning, men med sammanpressade läppar och gnistrande ögon lemnade han rummet. Konungen såg efter honom med:en lång, mörk blick och sade, då dörren blifvit stängd efter honom: En farlig menniska med tiden! Ett lejon i kraft, men i grofhet en björn, en vårg i illska men en räf i list! Med fädernenamnets anspråk och det Skytteanska mödernelynnets oro och: opålitligbet skall han våldra sig på allt som culler sig i vägen för honom och, om det en dag skulle komma så vida, icke sky att hugga sina ramar midti ee af. Sverge och dess konungastyrelse. — iore hanen. ringa mans: sou, skulle faran af dessa egenskaper finna sin inskränkning af förhållandena, men nu — ädlingen! — Hur