Aftonbladet – 6 december 1858, sida 1

rås nåd; att ej räkna den förargelse saken måste väcka hos den främmande onkeln och äfven hos den unga flickans slägtingar på andra sidan Östersjön, då de blifva underrättäde derom. Ni tycks bekänna er till utomordentligt grannlaga tänkesätt, min baron. Icke mera än jag anser det vara hvarje ädlings pligt. : : Och ni fruktar icke att härigenom skrifva en dom åt er sjelf? Åt mig ? sade Gyllenstjerna och försökte att synas förvånad: : I stället för att svara honom, spände konungen sina stora genomträngande ögon på Honom. . Ers majestät skulle sätta min oskuld i fråga ? : Det ordet lyder just vackert på edra läppar... Men frukta att leka med det, ty det kan krossa er. Er betjent har visserligen undkommit, men han torde kunna ertappas, om nödiga mått och steg vidtagas, Önskar ni det, baron Johan? Det är således den skurken, min kammartjenare, som vändt ers majestäts misstankar emot mig? Hade jag honom här, det kreaturet, jag skulle, min själ, piska sanningen ur honom! Men ers majestät torde tillåta mig åberopa detta vittne: till min oskuld! Och han framtog och uppvisade Stenbocks näsduk. Det ligger hos sanningen och skuldlösheten en öfvertygande makt, som icke den bäst lyckade förställning förmår tillegna sig. Såg ni väl en min, en rörelse i Stenbocks ansigte, eller hörde ni ett ord från hans läppar, som förrådde hans medvetande af säken. Stenbock är icke allenast fager som en qvinna, han är också listig eom en sådan; han! vet att dölja sig, skrattade Gyllenstierna. Ni ådagalägger ovedersägligen, min baron, att mannen är den starkaste också deri, Men ni bedrager icke mig, baron Johan. Ni hatar Stenbock, emedan hans yttre företräden öfverglänsa edra. Ni är en qvinna i fåfänga, men en man i hämdkänsla.