Aftonbladet – 4 december 1858, sida 1

berodde, utan äfven att Gyllenstjerna sjelf stannati tvetydighetens skugga, glödde med brännande qval i hans bröst. j Efter en stunds förlopp förbisköts konungens båt af en julle med grön kant, hvita stänger och tofter, mastsegel och klyfvare samt blåa och gula vimplar, fladdrande för vinden. Vid förbifarten uppreste sig vid styret en smärt, ståtlig gestalt, med ett hufvuil skönt som en Adonisbilds, men dragande sjömansdrägt i stället för lejonhud. På en vink föllo seglen, och uppspringande på akterplatsen, stannade han med blottadt hufvud för att låta den kungliga båten taga försteget åter. God morgon, grefve Stenbocki ropade konungen, vid det de små farkosterna åter ströko förbi hvarandra. Stenbock, ty den unge mannen i sjömansdrägt var verkligen han, besvarade konungens helsning med all den vördnad majecstiätet tillkom och allt det behag, som var honom så eget, men då han vid konungens sida upptäckte Maria, rodnade han hastigt, men nedslog åter ögat med ett uttryck som. omisskänneligen at målade hans dubbla öfverraskning. Jag återför från min morgonrodd, som en angenäm öfverrakning för min gemål och syster, frölfen Drakenhjelm, som i går afton med sin onkel landade vid Klippans, sade konungen, som ej misstog sig på Stenbocks förundran, N . Ers majestät torde påminna sig att grefve Stenbock valt sin uppehållsort så, att han i första, hand kan vinna underrättelser från Klippan, anmärkte Gyllenstjerna halfhögt, Konungen kastade en uttrycksfull blick på baron Johan och fortfor, vänd mot Stenbock, som nu gått fram till fören och lät hålla vid sidan af konungens-plats: Ni roar er, som det tycks med jagt på vattnet?