Aftonbladet – 4 december 1858, sida 1

Se här ha vi honom! skrattade Storm, då Jaquot, som fann att: det ej tjenade till något att längre dölja sig, kröp fram, SDöd och helvetel mumlade Gyllenstjerna. Denne ha vi gripit,:så ,godtsom på bar gerning; han kan bäst upplysa ers majestät om hela förloppet, sade Storm. Konuägen kastade på Gyllenstjerna en blick, som lät honom. förstå hans misstankar och missnöje, Ers majestät skulle vilja konfrontera mig med min lakej? Det är icke möjligt att ers majestät kan ämna mig denna skymf. Det kan icke bli er någon skymf att höra er tjenare aflägga sin berättelse. Eregen närvaro bör betrygga er mot all lögn till er skada, och svårligen kan er oskuld mera evidentkomma i dagen än just från hans läppar,, sade konungen:. ÖOm uppskof åtminstone! bad Gyllenstjerna. I första hettan af mitt lynne skulle jag vid hans brottslighet kunna komma att glömma den vördnad jag är skyldig ers majestäts närvaro, och .. En. åtbörd mot Jaguot tolkade det öfriga. Må ers majestät undertiden öfverlemna honom i dennes och Kan visade på Storm, och hans kamraters händer, hvilka åtminstone icke kunna , misstänkas för något slags partiskhet till hans förmånyeller på annat sätt försäkra sig om bans person, det är mig likgiltigt, blott att jag må hinna besinna: mig mot den öfverilning som, som ... Ha; den tusande djni och han hötad med händer och tänder iden arma Jagquot, som hade han velat sönderslita honom. Ni är mäkta häftig, min baron: Jag känner denna er svaghet, sade konungen, och vill bifalla er begäran, för att bespara fröken Drakenhjelm obehaget att bevitina den. Hon måste önska att ju förr dess hellre slippa härifrån.