Aftonbladet – 4 december 1858, sida 1

som tycktes uppfylla det gjorda löftet; Storm sjelf stod stilla, stirrande franiför sig på golfvet, Han är kollrig eller vill låtsa vara det, för att ostraffad få missbruka ers majestäts tålsamhet; hvem vet om han icke är köpt af Stenbock, för att i händelse. af en upptäckt bortblanda saken? Han visar sig, på min ära, icke vara ett sådant uppdrag illa vuxen! Under det Gyllenstjerna sade detta, hade Storm upptäckt det afgörande märket 1 golfvet, och med tryckningen af sitt träben funnit öppningen till den hemliga luckan. Han upplyftade den nu enligt den anvisning han fått af. de begge kamraterna, som upptäckt den, och sade med ganska bestämd röst: Munsjör. Jaquot, var så god och stig upp, ty hans herre är här och vill tala med honom. Gyllenstjerna skiftade färg. Intet svar följde. Jaquot hade för fint väderkorn att ej ana hvad som var i vinden. Herr baron, var så god och sjelf kalla er tienarel Ni finner att han icke lyder någon annans röst, sade Storm, . Er tjenare här, baron Johan ? sade konungen och fästade skarpt sitt öga på Gyllenstjerna, Ers majestät skulle låta inbilla sig det af den stymparen? Du ljuger, karlb röt han till Storm och, gjorde en rörelse som för att störta honom hufvudstupa ned i det öppna djupet; men Storm drog sig åt sidan, lutade sig ned mot öppningen soch sade: ; — Se bara hur försigtigt han förskansat sig bakom ett vinfat och en vall af fikonmattor. Låt honom bara höra er röst, barov. Skurk I dundrade Gyllenstjernas Se det tog skruf, det; han börjar öra på sig. Än ett tag, baronb sade Storm, ännu blickande neråt, ; Fördomde uslingh röt Gyllenstjerna nästan ursinnig,