Aftonbladet – 3 december 1858, sida 2

våld vi här se för ögonen, anmärkte Gyllenstjerna. Lösen er fånge, gossar kommenderade Storm. Hans majestäts närvaro skyddar er. Derpå vände han sig till könungen och sade: Ers majestätvär en rättvis och nådig herre, det vet hvar man i ers majestäts hela rike, alltså skall väl icke en stackars värnlös flicka fåfängt anropa om beskydd. Jaså, ett qvinnoäfventyrt sade Karl Gustaf småleende. Hvem kuide tro att du och dina kamrater vore ute i sådana ärenden? Händelsen . leder ibland till upptäckter. Får jag ledsaga ers majestät? Du är en ärlig karl och jag följer dig, sade konungen och gjorde en vink till Gyllenstjerna att göra detsamma. Lugnad genom sina föreskrifter till Jaquot och antagande för sannolikast att händelsen hitfört Storm, lydde baronen, under det han tvingade sig att skratta, och försökte sig till och med i ett par misslyckade infall öfver tillfället. Storm förde emellertid konungen ini huset och uppför den trappan vi omtalat. Maria hade hemtat sig från sin vanmakt och satt med kinden lutad i handen då konungen inträdde. Vid hans åsyn uppgaf hon ett anskri och hastade, med svigtande steg och sitt rodnande ansigte doldt i begge händerna, till ett hörn af rummet att gömma sin blygd och förfäran. Fröken Drakenhjelm här! sade konungen och tog ett steg tillbaka. En upptäckt, den ridderligheten förbjuder att intränga i, hviskade Gyllenstjerna konungen i örat. Storm, som stannat på tröskeln och med forskande blick lagt märke till Gyllenstjernas min, sade, med lika harm som förvåning öfver den förställning hvaraf ban var mäk