Aftonbladet – 3 december 1858, sida 2

på tillgång skulle genom vattenledningen beredas. Det kan icke heller för hufvudstaden i allmänhet vara likgiltigt, om uti någon viss stadsdel de sanitära förhållandena äro sådana, att denna samma stadsdel utgör en Hård för farsoter, hvilkas härjningar, visserligen icke stadna inom denna stadsdels gränser. Att vattenledningen bör, så fort sig göra låter, till Kungsholmen utsträckas, torde följaktligen få betraktas såsom afgjord sak. Men huru skall detta ändamål vinnas? Härom, frukta vi, blifva meningarne delade. Öfverståthållaren har, såsom af skrifvelsen synes, föreslagit ett bemyndigande för vattenledningsöfverstyrelsen, att upplåna de erforderliga medlen, 102.000 rår rmt,samt att till denna summas förräntande och amortering skulle få användas en del af koleraafgiften, så länge denna förtfore att utgå, och sedermera en efter sammå grunder fördelad särskild afgift. Detta förslag har många och stora betänkligheter. Till en början skulle deremot kunna anmärkas, att då detsamma föreslår, att till amortering och förräntande af vattenledningslånet använda en för helt andra ändamål beviljad afgift, utgår det ifrån det bedröfliga och hos oss tyvärr så ofta tillämpade antagandet, att en god sak icke förmår sjelf bereda sig gehör hos menigheten, utan måste maskeras, förklädas, om den skall hafva någon utsigt till framgång; med andra ord, att menigheten skall luras att åtaga sig en afgift, som man antager att den icke skulle bevilja, om densamma direkt begärdes. Eller, hvarföre skulle man icke eljest rent ut begära ctt anslag af 7000 rdr, att användas för det uppgifna ändamålet och att utgå efter den och den grunden, i stället att begära att få taga 7000 rdr årligen af koleraafgiften? Hufvudstadens invånare skulle icke skatta ett enda öre mera i det ena fallet än i det andra; men de visste i första fallet för hvilka ändamål de beviljade och utgåfve sina afgifter. Sådant vore rent spel, och man undveke derjemte att med hvarandra sammanblanda saker, som alldeles ingen gemenskap ega. Detta är emellertid endast en formoch smakfråga, och ehuru vi icke anse henne vara utan sin vigt, skulle vi likväl icke af en sådan betänklighet låta afhålla oss från att understödja förslaget, om det i öfrigt kunde anses godt och ändamålsenligt. Men här möter det vigtigare inkastet, att enligt öfverståthållarens förslag skulle det egentliga vattenledningsföretaget och utsträckningen till Kungsholmen blifva två aldeles skilda affär:r, som aldrig skulle kunna till ett gemensamt och likartadt helt sammangjutas, åtminstone icke förr än hela lånet för Kungsholmsledningen hlifvit amorteradt. Öfverståthållaren har, märkvärdigt nog, vid framläggandet af sitt förslag, helt och hållet förgätit, att vattenledningen på Kungsholmen väl skall, äfven der, lemna någon inkomst, enär konsumenterna på Kungsholmen sannolikt ej mer än stadens öfriga mvånare kunna gratis erhålla vattentillförsel i sina hus. Hvartill skulle nu denna inkomst af Kungsholmsledningen användas? Förmodligen komme den att inflyta i samma kassa, som öfriga konsumtionsafgifter, och jemte dessa användas i främsta rummet till bestridande af driftkostnaderna, och, om något derutöfver återstode, till ränta och amortering af det för den ursprungliga störa anläggningen upptagna lånet, 1,115,000 rdr rmt. Men då skulle kunna inträffa, hvad vi äfven hoppas skall ske, att inkomsterna för hela stadens vattenkonsumtion — plus bidragen från brandkontoret, drätselkommissionen och lösöreförsäkringsbolaget — lemnade tillgång icke blott till bestridande af driftkostnad samt ränta och amortering å anläggningskapitalet, 1,115,000 rdr, utan ännu dessutom ett öfverskott, måhända öfverstigande det belopp af 7000 rdr, som behöfdes till förräntande af lånet för Kungsholmsledningen. Men fastän en sådan tillgång funnes, skulle hufvudstadensinvånarei alla fall, om öfverståthållarens förevarande förslag bifölles, nödgas genom särskilta afgifter utgöra de ifrågavarande 7000 rdr. Ty, vi erinra ännu en gång :derom, enligt öfverståthållarens förslag skulle hufvudstadens invånare bestämdt och ovilkorligen bevilja denna summa till ränta och amortering å lånet för Kungsholmsledningen, utan afseende på den afkastning anläggningen i sin helhet eller denna särskilta del deraf kunde komma att lemna. Men ett förslag, som kan, ja, som måste leda till sådana anomalier, lärer väl, i den gestalt det nu framkommit, icke kunna af församlingarne bifallas, och då de modifikationer detsamma skulle tarfva, för att blifva antagligt, måste blifva så väsentliga, att dc göra det till ett fullkomligt nytt förslag, lärer det ej vara skäl att hvarken sockenstämmorna eller sockenstämmonämden dermed laborera. Afslås förslaget i alla församlingar, så blir öfverståthållareembetet desto snarare i tillfälle att uppgöra ett nytt förslag, som vi föreställa oss helt enkelt skulle gå ut på, dels ett bemyndigande för vattenledningsstyrelsen att på stadens garänti upplåna ytterligare 102,000 rår för vattenledningens utsträckning till Kungsholmen, dels ett åtagande å hufvudstadens invånares sida, att genom en afgift, fördelad t. ex. efter samma grunder som koleraafgiften, gälda den del af ränta och amortering för nämde lån, hvartill den behållna inkomsten af vattenledningsanläggningen ej lemnar tillgång. a Ett sådant återförvisande af frågan till öfverståthållareembetet synes oss äfven derföre angeläget och vigtigt, emedan öfverståthållareembetet emellertid kan hinna erfara resultatet af de undersökningar, angående en AR RATTA IK ning Trån (Sriinega