Aftonbladet – 3 december 1858, sida 2

traktade han näsdukshörnet, som Gyllenstjerna framhöll, med bokstäfverna I. G. S. och den grefliga kronan, och sade: Skulle det vara möjligt ? Ers: majestät torde påminna sig att den, med hvars namn dessa initialer inträffa, en gång varit ganska förtjust af fröken Drakens bjelms skönhet; och: af hvad: jag under våra resor tillsammans haft tillfälle lära: känna, håller jag detta streck. ingenting mindre än otroligt ... ; Stenbock? Han skulle i: nätt namn? ... Nej, en så: fräck djerfhet är icke: hans! Hvad det beträffar, räknar han kanhända alltför mycket. på vigten af det slägtskapsband, hvarmed han så gerna skryter., Konungen rynkade ögonbrynen: Hans mor, min systers svägerska, bahl — — — Men dessutom, Stenbock är alltför fit... Att låta ertappa sig; nå väl, men brådskan, lycksalighetens berusning ...n Håll, baron Gyllenstjernal sade Maria med: värdighet. Sjelfva den lättsinnighet och ostas dighet, ni nyss tycktes vilja tillskrifva grefve Stenbock, bör öfvertyga er att ett minne sedan tvenne år längesedan måste vara förgätet, förutsatt att det då ens haft något värde för honom XX On revient toujours å ses premiers amours, svarade Gyllenstjerna. v Men i hela denna händelse har icke visat sig ett spår af annat än illvilja, plumphet och falsk bedräglighet, och om grefve Stenbock är mäktig deraf, vet jag åtminstone icke hvarföre jag skulle vara ett föremål derför. Ha, ni försvarar honom; han är lycklig att således redan ega er förlåtelse.n : Emellan anklagelse och förlåtelse måste något ligga som heter bevisningo Och derföre talar denna, sade Gyllenstjerna och uppräckte näsduken som i triunifs