Aftonbladet – 3 december 1858, sida 2

-— ÄÖ .-— — — tig, sakta vid sig sjelf: Den slipade ränkmakaren! Men vi skola pröfva list emot list. O, ers majestät, stammade Maria halfsnyftande och betäckande fortfarande sitt ansigte; ;rädda mig, ack, rädda migl Hvad har händt er; min vackra fröken? Begär icke att hon skall. besvara den frågan! hviskade Gyllenstjerna åter, med ett tvetydigt leende. Den ökar endast hennes förlägenhet, stackars liten b Jag vet icke, sade Maria; jag vet icke hvar jag är, icke hvad det skall blifva, endast att man nedrigt bedragit mig i ers mar jestäts namn. d I mitt namn? Förklara detta, jag berly Man sade att drottningen ville se mig och att man på ers majestäts befallning kom att hemta mig, men förde mig i stället hit. Har ni blifvit bedragen i mitt namn, vackra fröken, så var i detta samma namn viss att ni ock skall finna en beskyddare. Men hvem har kunnat våga detta dåd? Vid mitt ord, den djerfve skall ångra det! Ni känner icke den som förde er hit? Nej, ers majestät, mörkret tillät mig icke ens se hans drag. Och du, karl, sade konungen, vändande sig till Storm, hvad har du dig bekant? Att man icke skickar träben att röfva unga fröknar; men att det finnes en, som bättre torde kunmna upplysa ers majestät.) : Ett drag af oro for öfver Gyllenstjernas ansigte; han Kastade blickarne rundtomkring i rummet och blef varse hvad han sökte; det var den förut omtalade näsduken; han tog upp den, betraktade namnet och sade: Tillåt ers majestät, att jag utvisar denna karl, hvars inblandning och vittnesmål måste vara sårande för fröken Drakenhjelm och torde blifva det för änhu flera. Här har jag gjort ett nd. Gå! sade konungen till Storm, derp be