Aftonbladet – 3 december 1858, sida 1

måttlighetens vackra dygd, och att tänka på dem derute, hvilka voro lika förtjenta af en förfiiskande klunk, lemnade han rummet för att af gumman låta ledsaga sig till det, der hon förvarade sin ombetrodda pant. Detta var en liten vindskammare, till hvilken man måste uppklättra för en trappa, som snarare kunde kallas en stege, och hvilken med de frikaste fortkomstledamöter knappt utan fara kunde bestigas, När Storm ändtligen med mycken möda hunnit sitt mål och trädde öfver tröskeln till det rum, hvartill gumman öppnade dörren, fann han en ung flicka liggande som död nedsjunken på golfvet. Eburu begåfvad med en sinnesstyrka. och själsnärvaro, som blott sällan faller på qvinnans lott, och ännu mera sällan utvecklas af hennes förhållanden i lifvet, bade Maria likväl i den öfvergifna belägenhet; hvari hon befann sig, dukat under för sin smärta och de. förfärande bilder hennes uppskakade inbillning målade, och försjunkit i en medvetslös vanmakt. Barmhertige Gud, är. det menskligt det, att lita ett ungt, oskyldigt lif så lidal sade Storm och lade:sin hand öfver gummans nacke, så eftertryckligt, att hennes knän svigtade dervid, . Skynda att hemta friskt vatten och en bägare vin att återkalla henne till lifvet! Men vet, att om du dröjer utöfver hvad tiden kräfver, skall jag sätta efter dig, som konung Karl efter polska majestätet, och inte skona dig mer än Krakaus gamla murar. Herre, min skapare, återtog han, under det han upplyftade Maria och lade henne på den: bäddade. sängen, är det icke nog att menniskorna draga i krig och örlig för att utgjuta blod, skola de också med list och elakhet mörda hvarandra midtunder lifvets oskyldiga lopp! Hur många funder har icke den lede satan bittat på för att få oss att plåga hvärandra här på jorden? Så blek hon: ärt Hvad dessa fina lemmar skulle ha darrat och bäfvat iönan de blifvit så stelat Jag skulle väl vilja ha lera ade till hennes lidande; der hans siste handtlangare sitter; han skulle,