Aftonbladet – 3 december 1858, sida 1

Gudlöse rånareb utbrast gumman. Är det tacken för det vi så lindrigt brandskattat er gömma? Men, lika godt, nu fattas oss bara kärl att dricka ur! Och Trygg gick fram till ett väggskåp, som befanns i rummet., Nej, för den onde i våld! ropade gumman och trängde sig mellan Trygg och skåpet. Der fims intet att få; vänta, skall jag taga fram en bägare, en ny blanktennbägare.n Besvära er icke! I krig ha vi lärt oss att göra oss hemmastadda och passa upp oss sjelfvar, sade Trygg och tog, dragande misstankar af hustruns synbara förskräckelse att han skulle nalkas skåpet, en knif och yxa, som lågo på spiselkanten, och uppbröt låset. Blanka silfverkärl lyste ifrån hyllorna. Jo, jag tackar, klara silfret, med guld inuti, sade Trygg; vid det han tog ner ett par bägare och betraktade dem. Ni har hvarjehanda som duger här i er gömma. Fördömda menniskal mumlade gumman, som utan att våga sitta sig till motvärn nödgades åse huru Trygg bland hennes tolf bägare utvalde de fem stöista och fyllde dem till brädden ur det dyrbara vinkärl han påträffat. Vår general!v sade Larm och höjde sin bägare. Skål för denna natts äfventyr och alla dem vi minnas från flydda dagar; skål för konungen; skål för alla hans tappra gossar; skål för våra afskjutna ben och den torfva, som en gång skall täcka vårt stympade stoft; skål general, skål Famrater! Och så gick bägaren i bottnen. Storm hade varit alltför god soldat för att icke ha lärt sig prisa drufvans safter; oaktadt det nit, som i öfrigt lifväde honom i hans expedition, förmådde ban ieke motstå den frestelse som låg i detta uppslag; de många minnena från fordna dagar gjorde också anspråk till sin ära på en skål, och så framkalladesi de, det ena efter det andra, I varunder stunderna oförmärkt förevunno tills den fulla daen påminde honom att det var tid ätt uppI höra, Förmanande de fyra kamraterna till