Aftonbladet – 3 december 1858, sida 1

ned: sabelbaljan. motarbetade hennes motspänstighet. ön flicka? Ha, den fogelns bur skola vi gerna vara med om att öppna! — Och några af.de unga männen sprungo djerft Storm i spåren. Tillbaka, eller I veten hvad det gäller! röt han mot dem. Den fogelns fjedrar äro icke skapade för edra blickar. Med skamflat uppsyn drogo desig tillbaka till sina bröder. : I det första rum, hvari Storm inträdde, fick han se Larm och Trygg så ifrigt sysselsatta med att taga tappen ur ett ankare, hvilket de upplagt på ett bord, att de icke märkte hans närvaro. Sedan han förgäfves med ögonen sökt Jaquot, utbrast han med hetta: Edra förderfvade uslingar! Han I till den grad legat af er i den krigstukt I lärt af kung Karl, att I låten er fånge komma på flykten, medan Ii-tan öl för ärende? Hvar han I honom, edra sakramenskade tratthalsar?, Sör) inte för det! Honom ha vi stufvat in bland andra fastager i ett dråpligt gömställe, som vi hittat på derinne., svarade Trygg och visade på en dörr. Bäst vi höllo oss ikammaren der, och jag marscherade öfver golfvet, fick jag känna mitt träben svigta; det kunde omöjligen vara benets fel, hvarföre jag undersökte golfvet. Jo, ser man på f-n! Jag hade trampat på något, som såg ut som en grof qvist i plankan; men som vid nogare granskning inte var någonting annat än en plugg för att dölja öppningen till en lucka, som befanns infogad i galtvet, och hvilken plugga I anseende till sinringa omkrets, omöjligen kunde förmärkas då man med en vanlig fot trampade på den. . Vi öppnade Juckan och funno ett rum derunder, rikligen försedt med bandade kärl vid kärl. Det var något att sc, det! Vi släppte ner vår fånge att langa upp en ankare åt oss, och slogo så till luckan öfver hars hufvud. Nu sitter han der så säker, som han; skulle setat i hyalfven under Sandomirs slott, Nyckeln till karamaren har jag dessutom På fickan.