Aftonbladet – 2 december 1858, sida 3

Jaså, du talar utländska, du! Ditt tungomål förråder dig. Gif dig; du är vår fånge! Fånge? Hvad är det?, Det skall du strax få lära dig begripa. Sitt af; munsjör! Au diablel sade Jaquot och gaf hästen sporrarne; men Storm, som förutsett detta och fört mynningen af sin karbin till hans öra, tryckte af, hvarvid djuret, träffadt genom hjernan, stupade. Åh, les barbares sugdoisl utropade Jaquot. Prata du din rotvälska, medan vi lära dig att de svenske icke hota utan att slå till. Larm och Trygg,, fortfor ban, vändande sig till sina följeslagare, hjelpen den der spelevinken att krafsa sig fram undan hästen och tagen så band om honom! Här finnes väl någon kycklingbur att gömma honom i tills vidare. Peder Påvelson,, återtog han i en annan och mera gravitetisk tonart, hvar är du? Mörkret hindrar mig att urskilja dig; men jag hoppas du befinner dig här, och hör mig. Vi komma icke för att oroa dig i ditt ädla yrke eller göra hemgång i din dyrbara gömma; vårt ärende är I låtom oss derföre i godo uppgöra det. Utlemna det vackra byte, som den der göken, vi fångat, flugit hit med, och vi skola lemna dig som göda vänner och med hederlig vedergällning. På detta prof af Storms vältalighet följde intet svar, men i stället hördes smärtsamma rop ur den lilla: hopen af hans folk, af hvilka äfven de vid andra porten posterade lupit till vid skottet och sammanskockat sig bakom honom för att hålla honom ryggen fri. Knifstygn, knifstygn! ropades det med hög röst, Det :var Peder som utdelade dem. -Utsatt för allå de vådor och äfventyr, som tillhöra hans näringsfång, var han alltid försedd med försvarsvapen, allt efter tillfällets behof, och van aw trotsa öfverumplingar och oförberedda