Aftonbladet – 2 december 1858, sida 2

ömhetsfullt uttryck, hvarpå han sade: På min ära, gossar, känner jag mig icke stolt öfver er, så dugtiga sen I ut! Jag ville väl se den bjesse, som icke skulle bli tvungen att ge tappt för er. Marschl Och han förde dem ned emot stora. bommen, der den båt låg, han af. tullbetjenten. fått låna. Under vägen underrättadehan sig. om deras soldatnamn; och. tillfrågade dem om någon af dem hört omtalas en man med. namnet Smugglarebjessen, hvilket en bland invaliderna ej allenast bejakade, utan äfven tillade honom en karakteristik, fullt motsvarande-den tullbetjenten skildrat, och som fulländades med detta egna uttryck; Han är god som sju och haren hustru, som är sju gånger värre än han sjelf. Det var mycketl sade Storm. Han är god som sju, och hustrun sju gånger värre; och de sex sönerna, beräknade på en slum till åtminstone hälften så goda som far oc mor tillsammans, utgöra en fiendestyrka af... Jåt mig se!... Sju, och sju gånger sju—-— Men hvartill tjenar det att bråka hjernan? Siffror har jag aldrig haft mycket att göra med, och när det var fiender i fråga, brukade. vi aldrig räkna. Men det bör ni veta, gossar, att det är den der sjufallt gode mannen vi skola göra en påhelsning hos. Är det någon bland ersom känner fruktan, han stanne qvarl, Jag följer!, sade en och hvar, Godt, mina gubbar, vi äro alla desamma som i: fordna darl! Och så gick marschen, med haltande taktslag af träbenens steg mot gatans stenläggning, till den utsatta platsen. Att med sina åtta man stiga i båten, kommendera halfva antalet till årorna och sjelf fatta styret var för Storm ett ögonblicks verk, hvaretter den lilla farkosten, snabbt som en fogel i luften klöf elfvens nattliga spegel,