Aftonbladet – 1 december 1858, sida 2

m—— — —27zsOch ni vill låta sjelfva villfarelsen styra hämden mot fäderna öfver en okänd afkomma !. Ers majestät!, sade Czarnecki, som tyckte saken blifva allt mer afgörande. Jag är krigare och icke teolog. Må Gud förlåta; det hörer honom till såsom allmaktens herre. Men af mig, som han skickat till skräck för ers majestäts och landets fiender, begär han ingen förskoning mot förrädare. Jag älskar min dotter och högaktar denne unge man; men för namnet Radziejowsky skulle jag bortvisa honom, hade han också en tron att bjuda. Detta ord skall stå, vore det än mitt sista. En graflik tystnad uppstod. Alla blickar voro sänkta till jorden. Stephanie svigtade och skulle hafva neddignat, hade ej hennes far ilat till hennes hjelp. På en vink af drottningen följde han henne med sin kära börda in i smårummen, hvarefter den öfriga kretsen tyst försvann, för att sedan sprida. sig och med detsamma den öfverraskande nyheten. Näst de begge unga, som så plötsligt sett sin framtids lustgård sköflad, var Johan Casimir den som träffats djupast af sakens utgång. Icke nog att han såg sina förhoppningar omintetgjorda och hån, skymf och missakt-. ning vända mot det föremål, åt hvilket han ville ära och upphöjelse; hän såg äfven sin. gemåls hand i ledningen af allt detta. Häri låg den bittra hopplös eten, ty med Louise Gonzaga till motståndare var framg ngen omöj-. lig. Som emellertid glömskan är den bästa täckmanteln öfver de förödmjukelser missödena tilldelar, och verksämheten det bästa läkemedel för hjertäts sår; skickade Johan Casimir redan påföljande dag Georg och Mikael tillbaka till gränsarmön. Slut på första delen. ——