Aftonbladet – 1 december 1858, sida 2

tydda angelägenheten af Dalbergs ankomst, dröjde han dock att tilltala honom, tills han slutligen sjelf måste taga initiativet och sade: Ers majestät har låtit kalla mig. Dina tjenster blifva mig af allt större värde, eller med andra ord: lyckan och framgången af dina företag hafva fästat mitt förtroende till en grad, hvarpå du nu skall erfara ett nytt prof. Ers majestät har nyss öfverhopat mig med alltför stora ynnestbevis. Men tillgif, om jag i den stolthet, ers majestäts bifall inger mig, vågar uttala en bön, som annars kunde skrifvas på otacksamhetens räkning! Frukta icke att jag misskänner min redlige Dalberg! Hvad vill du ? Jag är kallad att mottaga ers majestäts befallningar; dessa i första rummet, i sista den anhållan jag har att frambära. . Men jag vill höra den först; derföre till saken! sade konungen, som härigenom ville ytterligare vinna Dalberg för den sak han ämnade uppdraga honom. Ers majestät har i dag förärat mig adelskap, gods och titel af öfverstlöjtnant, hvarföre jag ännu icke fått frambära min tacksägelse...n Och hvartill du ännu önskar dig... Låt höra l ; Ingenting, utom en afprutning af det förstnämda. Hvad! Bältiske hjelten skulle ej hedras med svenskt adelskap? Den man jag har atttacka för den skönaste perlan i min segerkrona, skulle i värdigheter; stå efter mången, som gjort intet för sitt fäderhesland? Nej, min kära Dalberg, dermed blir ingenting: af. Äro: icke de förtjenster ers: majestät behagar tillräkna mig, ett adelskap, som gör allt annat öfverflödigt?, — -.— x SR Om det ockz;vore er öfverflödigt, är de