Aftonbladet – 1 december 1858, sida 2

residens, men då af Karl Gustaf var inköpt efter Lennart Torstenson, residerade konungen, då vi en afton se Dalberg af Hauser införas i kabinettet vid sidan af hans sängkammare och den förtrogne kammartjenaren närma sig dörren till detta rum, hvarifrån röster hördes i lifligt samspråk. Väntal sade Dalberg. Hans majestät tycks vara inbegripen i ett samtal, hvari, att döma af dess liflighet, han ej torde vilja bli afbruten. i Hans majestät har befallt mig insläppa er så fort ni komme. Hvad detta samtal beträffar, har det nu räckt en half timma, och på den tiden tror jag vackra saker nog kunnat komma till stånd med en köpman. Det är då en köpman konungen uppehåller sig med ? Den Wismarkske köpmannen, sade Hauser torrt. Som på utresan förde fröken Drakenhjelm med sig? Hennes onkel? Just han. Och hon?n Är icke der, sade Hauser och pekade åt dörren. Liksom jag icke skulle begripa det! Men...n Men hans majestät skulle föga rosa mig, om han visste detta dröjsmål. Och Hauser öppnade dörren till sängkammaren och sade: Öfverstlöjtnant Dalberg. Bed honom komma in, sade konungen till Hauser, och tillade, vändande sig till köpmannen: En angelägenhet, som ej tål uppskof! Jag väntar er åter om en timma; vi skola då öfverenskomma om de nogare bestämmelserna. Köpmannen gick, och konungen mottog Dalberg med sin vanliga, bevågenhet, men i bot; ten af. hans blick låg. någonting främmande för dess vanliga uttryck, och oaktadt den an