Aftonbladet – 1 december 1858, sida 1

sekunder bröt Georg den i det han framstod och sade, vändande sig mot Czarnecki: Xdle fältherre, den ed ni fordrar är i sig sjelf en orättvisa, Den hemlighet, som döljer vår första barndom, bortskymmer all visshet derom. Denna anmärkning tycktes träfta den redlige krigaren, och han kastade på drottningen en blick som för att åkalla hennes medgifvande, men ingen min i hennes ansigte visade någon förmildrivg till eftergift. Unge mann, sade då Czarnecki, denna inblandning från er sida är så mycket mer olämplig; som saken i intet hänseende rör er, Låt den tilltalade svara.n Allas ögon riktades på Mikael, som mera liknade en marmorstod än en lefvande varelse. Du tiger? sade Czarnecki. Emedan han icke öfver ert hufvud vill lägga skuggan af en sådan fordran. Yngling! sade den gamle krigarn hotande. Hvarföre i detta ögonblick uppkalla hatets och vredens makter, ty hvilka andra hafva väl kunnat lägga denna fordran på er tunga? Då han i Oppeln somfånge föll i vår hand, var det för att rädda Raziejowsky. Vreden är förbi, men hågkomsten har födt misstankar.. Ha, intet annat! Det var trohet i den konungs och det lands tjenst vi då tillhörde, Det fanns ingen känsla af intresse för mannen som bidrog till hans räddning. Fordra hans ed; och han skall lemna denl Svär, om du kan!) sade Czarnecki. Jag svärb sade Mikael med uppräckt hand. Är ni nöjd ? frågade Georg. Czarnecki såg på drottningen, Hennes min var kall och förebrående. Han såg på sin dotter, och mötte en blick, vältaligare än den varmaste bön. En kamp sådan söm denna hade han ännu aldrig bestått, Hans hjerta