Aftonbladet – 1 december 1858, sida 1

heåne. Men kom, mitt barn! Man torde redan vänta oss. Stephanie räckte honom handen och följde. Vid inträdet i drottningens rum fann hon den lilla kretsen redan församlad, inför hvilken hennes lyckas löften skulle stadfästas. Ur de högtidliga ansigten, som från alla sidor blickade emot henne, skulle hon dock kunnat läsa den beundran hennes skönhet väckte, om hon i detta ögonblick haft en enda känsla för den tomma tillfredsställelsen af ett sådant smicker. Längst fram i rummet i en tvåsitsig soffa satt drottningen, framför henne stod konungen, som talade, och i hans närhet Mikael, EN vacker polsk uniform, med Georg vid sin sida. Då Czarnecki öfverlemna sin dotter till drottningen, såsom ett bevis på öfverlåtandet af sin makt öfver henne, fattade hon benne vid handen, reste sig upp och tilltalade Czarnecki: Vid ett tillfälle som detta; ädle fältberre, afstår drottningen sin myndighet till fadern. Vördande naturens rättigheter, åtnöjer jag mig med den hjertat tilldelar mig, hvarpå jag med denna gåfva lemnar ett bevis. Och hon lemnade Stephanie det omtalade gåfvobrefvet. Detta skall tillförsäkra dig besittningsrätten af ett af Polens vackraste slott. Nu framförde konungen Mikael till drottningen och anböll i hans namn om Stephanies hand. Jag har öfverlåtit rättigheterna att bestämma deröfver till hennes fader, den ädle fältherren Czarnecki, och förklarar endast att mitt bifall skall åtfölja hans beslut. Nu vände sig Mikael till Czarnecki. Ädle yngling, sade denne, du har för-. värfvat dig rätt till -min aktning, tillgifvenhet och erkänsla genom egenskaper, som gälla mera än börd, rang och rikedom, Ingen för