Aftonbladet – 30 november 1858, sida 3

densamme som Sesostris). En mängd basreliefer föreställande fältslag, triumftåg, offer. samt fula gudomligheter. Bilderna å dessa basreliefer hade i allmänhet särdeles stora fötter, hvilket föranleder nu till den föreställningen att egyptierna haftstörre fötter än hvad vi europåer äro vana att se. Rosettastenen, en basaltskifva, förmodligen den märkvärdigaste af alla egyptiska fornlemningar. Den innehåller nemligen en inskription, som omtalar de tjenster Ptolemeus den 5:te gjort sitt land, hvilken inskription är i tre exemplar, ett med hieroglyfer, ett annat med bokstafsskrift, och ett tredje skrifvet på grekiska språket. Denna sten bar, genom jemförelsen af de tre inskrifterna, gifvit nyckeln till läsnpingen af alla andra egyptiska inskriptioner. En stor mängd mumier, af hvilka de flesta voro, såsom mumier pläga vara, så omlindade och med ansigtet öfvertäckt med en kalkmask, att man ej kunde urskilja vare sig -kroppsformen eller ansigtsdragen.. Men mumien af en prestinna, Maut-em-menp, visade tydligt hennes anletsdrag och kroppsformer. Qvinnobröstets form var bibehållet, och i nacken hade håret gifvit denna kroppsdel samma form som den visar på en qvinna i våra dagar. Anletsdragen voro bibehållna och synliga, och fötterna, hvilka framstucko genom den förmultnade svepningen, visade hennes tår, derå dock endast de små benknotorna funnos qvar. Ett mycket besynnerligt fynd är det som man gjort vid gräfning i närheten af ett Isistempel. Det är nemligen en peruk af menniskohår, hvilken förvarades uti en ask, sammanbunden medelst papyrus. Peruken är af kastanjebrunt, vackert lockigt hår, hvilket nedanför öronen var sammanflätadt i en otalig mängd, ungefär qvarterslånga, smala flätor, hvilka hängde tätt såsom fransarne på ett par majorsepauletter. Jag trodde först att denna peruk med sin ask voro en fullkomlig mystifikation, af någon resande på drift nedsatta i jorden för att sedermera af lättroget folk åter uppgräfvas; men något tvifvel om äktheten lärer ej finnas hos de lärde, och den officiella katalogen anmärker att dylika peruker bäras af qvinliga musici samt af personer af hög rang på flera af frescomålningarne, som finnas bland samlingarne. Samlingen af egyptiska husgeråd, gudabilder, prydnader m. m. är för öfrigt så stor, att jag ej kunde gifva akt på tiondedelen deraf, än mindre kan deröiver meddela någon beskrifning. När man ser de egyptiska och assyriska samlingarne och derutaf kan bilda sig ett omdöme om huru långt avanceradti odling menniskoslägtet redan för mer än -3000 år sig befann, kan man ej annat än le åt deras påståenden, som ej vilja gifva menniskoslägtet högre ålder än omkring 5000 år. Otvifvelaktigt var steget från ett rått naturtillstånd till den bildningsgrad hvarpå de gamla assyrierna och egyptierna befunno sig, mycket större än det från berörda bildningsgrad och till nutidens. : När man, efter betraktandet af de egyptiska och assyriska antiqvitetssamlingarne, vänder sig till de grekiska och romerska, så får man dock, genom jemförelsen med den bildning som förut förvånat, ett än högre begrepp om dessa länders bildningsgrad. Ty då man förvånat sig attseså mycken fulländning och naturtrohet uti de förstnämnda nationernas konstalster, finner man deremot hos romarnes och grekernes dessa egenskaper drifna derhän att, under de 2000 år som sedermera förflutit, något framsteg derutöfver icke kunnat göras. Främst bland dessa står den s.k. Elginska samlingen, uppkallad efter förmodligen samme lord Elgin, som för närvarande sköter den engelska politiken mot Kina. Lord Elgin, den tiden ambassadör i Konstantinopel, har nemligen förskaffat parlamentet tillfälle att mot 35,000 tillegna sig dessa dyrbara forrlemningar. Cen förnämsta delen af Elginska samlingen åter är hemtad från Parthenon, Minervas tempel i Athen; ochi British museum finnas uppstälda två modeller utaf berörde tempels utseende, den ena sådant templet var före det af venetianske generalen Morosini år 1687 anstälda bombardement, den andra sådant templet befanns efter bombärdementet. Alla konstkännare öfverensstämma deruti att dessa konstverk, hvilka under Perikles tid utfördes af Phidias, äro af de allra förträffligaste som någonsin blifvit arbetade; men just detta gör att jag ej. vågar försöka någon beskrifning at desamma. j Sr I den så kallade Phigaleiska salongen finnas, bland annat, basreliefer föreställande centaurernas och lapithernas samt grekernas och I amazonernas strider, hvilka basreliefer äro hemtade från Apollos tempel nära Phigalia i Arkadien, hvilket tempel bygdes samtidigt med Parthenon och af samme bygmästare, Ictinus. Vid betraktandet af dessa basreliefer anmärkte jag att amazonernas. kroppsformer derå icke öfverensstämma med den gamla sagan om den stympning. de skola underkastat sig för att obehindradt kunna spänna bågen. Men samma skäl, som afhållit mig från försöket att beskrifva den Elginska samlingen, gälla äfven för de öfriga Greco-romerska antiqviteterna. Jag vill blott nämna att der finnes ett icke obetydligt aåntal statyer och byster, mest af romerska kejsare eller härförare. -Ansigtena å dessa skola vara trogna porträtter, hvilket man skall utrönt derigenom att alla antika atbilder af samma person, om ock i andra afseenden aldrig så skiljaktiga, dock bibehålla samma anletsdrag. Särskilt fästade jag mig vid Julius Caesars byst. Hans hufvud och anletsdrag antydde mera tänkaren och skriftställaren än krigaren. En staty af en qvinna, som, beredd att gå badet, ligger på marken, klädd blott i lintyget, samt sträcker fram handen för att profva vattnet, fästade synnerligen min uppmärksamhet genom smidigheten och finheten uti de veck, som linnet der. har, och det naturliga sätt hvarpå det följer efter kroppen. Bildmuggarens namn eller några närmare uppgifer angående statyen kunde jag ej erhålla af satalogen. å Sn nt Ag