Utan att vidare meddela sig med sin gemål, liksom trodde han sig hafva erhållit löften, dem han litade på, lät han kalla Czarnecki och framstälde till honom sitt förslåg på ett sätt, som, utan att upptäcka hela djupet af hans syften, likväl hade sina smickrande sidor, enär han å den ena lät honom förstå att han ville blifva dessa ynglingars beskyddare, hvilka i Polen hade trott sig återfinna: sitt fädernesland, utan att likväl der kunna återknyta sina familjeförbindelser, och ersätta dem förlusterna deraf genom att sörja för deras lycka; och å den andra förespeglade honom som en ära åt fosterlandet att knyta deras intressen vid det, genom att bevilja en af dem sin dotters hand. Czarnecki var till sin egentliga menniska krigare och vördade som sådan sin konungs vilja såsom ett kommandoord; dessutom hade han, då han lemnade sin dotter i drottningens tjenst, så godt som afsagt sig sina rättigheter att bestämma öfver hennes öde, enär det endast kunde ske med hennes höga herrskarinnas samtycke. Dessa omständigheter i förening med de förbindelser, hvari Czarnecki stod till Mikael för räddningen af sitt lif och de prof af mod och ädelmod han af honom erfarit, besegrade alla betänkligheter, som under andra förhållanden kunnat uppstå. Sedan han alltså betygat konungen sitt underdåniga bifall och sin tacksambety skickade denne honom till drottningen att afhandla saken med henne och anhålla om hennes samtycke, Drottningens panna öfverskuggades af ett harmens töcken, då hon erfor att Johan Ca irir henne oåtspord tagit detta steg till ett af örande resultat. Denna bestämdhet, så ok hans vanliga obeslutsambet och vacklande 27esyrer, var för henne ett nytt prof på vådan at den inkräktning hon hade att befara i hans hjerta. Men som hennes egen stolthet förbjöd henne att nedsätta sin gemåls anseende genom en motsägelse, som skulle hafva vittnat om håns svaghet, öfvervann hon det första förtrytelsens intryck och afhörde