till dina fötter. Bröllopsfacklor skulle tändas och all kärlekens lycksalighet strömma öfver ditt unga lif. Se på Marie Casimire! Hennes lycka skulle, blifva din, i stället att du i andra fallet måste underkasta dig många åratals väntan. Den skall blifva mig lätt, emedan den skall vittna om styrka af min kärlek. Du har alltså afgjorts, sade drottningen lugnt. Gå tillbaka till dina rum! Du behöfver ensamhetens ro. Er förlofning skall ännu denna afton ega rum. inom kretsen af vår förtroligare omgifning. ; Stephanie gick att innesluta sig i ensamhetens tystnad, så helig och ljuf efter ett sådant ögonblick, som det hon upplefvat. Der sökte hon samla sina sinnen för att, liksom efter en underbar dröm, rätt ordna hvad: som hörde till verklighetens eller den gäckande fantasiens lifliga bilder; der nedsjönk hon i andaktsfull tacksamhet, vid det hon nästan öfverraskad fann hur begges sammansmälte och huru den hemlighetstulla aning, som af konungens tilltal på den omtalade festen blifvit väckt i hennes hjerta, funnit sin upplösning i den skönaste sanning; der var det henne som om det flydda lifvet kastat af ett skal af tomhet och betydelselöshet samt iklädt sig en rikedom af strålande fröjder, för hvars: glans hennes öga förblindadt drog sig tillsammans. Hon tackade Gud för allt och icke minst för det att det hjerta, som från denna dag skulle tillböra henne, gick med sina böner och sitt lif samma raka väg till hans tron och delade de begrepp, som utgjorde kärnan af hennes tro. Czarnecki hade nemligen, gift sig med dottern ttll en af de svenska herrar som åtföljt konung Sigismund till Polen och der öfvergått till katolska läran; men hans maka hade, tillgifven sin tro, under iakttagandet af denna kyrkas yttre former, bibringat sina barn de lutherska dogmerna. hvarigenom de fortplantats till Stephanie, utan att Czarnecki, som egentligen icke gaf trossakerna mera vigt än detyttre bruket kräfde, derom hade bekymrat sig, (Forts.)