———— ?— -— min ärelystnad ingifvit min ömhet för dig, vet jag intet bättre sätt, att på en -:pgång visa dig hela vidden af denna och afgörasaken utan att såra någons mening, än att hänvisa den till ditt eget hjerta. NER O, ers majestät, hvilken nåd, hvilken godhet! sade Stephanie, i det den ljufvaste förboppning undanträngde den mörka aningen som nyss fattat henne, och hon. tryckte: sina brinnande läppar mot dröttningens händer. Känslor, hvilka jag hoppas: ditt. val: skall visa att du förstår uppskatta. Således! :Konungen och din fader anropa mitt bifall till bortgifvandet af din hand till en af dessa obetydliga stjernor på vårt krigareryktes firmament, hvars ljus knappast hunnit våra ögon: och hvars framtidsbana ännu lånar sin hela glans af förhoppningarnes morgonskimmmer, då jag deremot räknar på ditt val af en bland dessa strålande solar, hvars glans skall kasta, sitt sken genom historien och framtiden; denne är kosackernas och tartarernas besegrare, Johan Sobieski, den andre, den. förre fången i Oppeln: FIRE Ke Räddaren af din faders lif, tillade Czarneckis au O, ers majestät, denna titel är mig större än hvarje annan. ÅA Detta hedrar dig, dotter, men det är ej ur denna synpunkt ditt val bör afgöras, eller jag skulle hafva bedragit mig på de känslor, hvaraf jag trodde min Stephanie lifvad. arp Nej, o nej! Det är icke endast, kärleken till min fader, hur dyr ban är mig, detär ... Och hon dolde rodnaden på sin panna,i det hon tryckte sig till sin faders bröst. Du har lydt ditt hjertas röst, sade denne. Mitt hjertas! hviskade Stepbanie. Derpå sjönk hon ned för drottningens knän, omfamnade dem och frampressade en djup snyftning: Må du ej få skäl att ångra dig! sade drottningen. Tiden förändrar allt och äfven våra känslor. Sobieski, i blomman af sin ålder och herre öfver omätliga rikedomar, väntar endast en blick ur ditt öga för att kasta sig