unga tärnor gjort före dig. Men var lugn! Du vet om jag och din fader älska dig. Stephanie förmådde ingenting svara; det var endast sin vördnad hon sökte uttrycka genom en förnyad nigning. Stephanie fortfor Louise Gonzaga, du känner ditt värde som din drottnings vän. och dotter till. Polens störste hjelte; du känner att din hand skulle ovärdigt bortskänkas, skedde det ej til en krigare, hvilken liksom han blödt för sitt fosterland och på stridens fält skurit ärans evigt grönskande lager, hvars blod vore lika ädelt som ditt och hans makt och rikedom bringade dig till täflan med få, till underlägsenhet för ingen. Har jag misstagit mig ? Blodet sjönk Stephanie från kinderna, och hon stammade; Så höga anspråk kunna endast af ers majestäts stora ädelmod uppställas. Min far, om än landets förnämste krigare, har dock många före sig i rang och rikedom. Jag förstår! återtog drottningen. Blygsamheten tillhör din ålder och är onekligen em prydnad för den. Hvem har ej varit sexton år och rodnat och darrat för den blick som upptäckt hjertats hemlighet? Men vid det val, som nu lemnas dig, skall den stolthet passa dig bättre, som visar att du i känslan af ditt eget värde förstår att uppskatta det af din drottnings ömhet och välvilja. Och förmår jag det bättre än genom känslan af min ovärdighet dertill? Ovärdighet? ... Det är afgörandet af ditt val som skall bestämma öfver en sådan anklagelse.n Då det beror af ers majestät och min fader att afgöra deröfver, är min pligtingen annan än lydnadens, och ... Den darrande rösten förmådde ej säga mer. En sorglig aning sammanpressade hennes bröst. Dig, min Stephanie, skall skänkas en frihet, som tusende af ditt kön skulle afundas, då vi vid bortskänkandet af din hand lemna en röst åt ditt eget val. Då konungens och din fars förslag icke öfverensstämma med dem