Konstantinopel den 27 September 1858,. Om Diisseldorf såsom hemmet för e nordisk konstskola. I en artikel, med anledning af frågan om genre-skulpturs, berättigande, vidrörer norska Aftenbladet det egna förhållandet, att just Däisseldorf blifvit stamhållet för de skandinaviska konstnärerna. Vi anse oss böra meddela det norska bladets yttranden härom: Hvarföre uppsöka våra konstnärer icke konstens egentliga hem, la bella Italia, och isynnerhet Rom, i stället för att begrafva sig i en liten tysk stad, som, huru aktningsvärda och framgångsrika dess bemödanden i en viss konstriktning än äro, dock omöjligen kan erbjuda tillräckligt tillfälle til en universel bildning? Bör denna stad verkligen fortfara. att vara det ställe, dit en hel nation söker skicka sina konstnärer? En nation, som är så illa lottad, att den icke sjelf kan behålla sina konstnärer ibland sig, synes för dem. böra välja ett ställe, som väsentligen uppfyller följande vilkor. Först och främst bör der finnas en akademi, hvarest den påbörjande konstnären kan erhålla en grundlig förberedande undervisning, och som beständigt kan inverka på konsten på stället. Detta vilkor uppfyller Dässeldorf endast till en del. Såsom läroanstalt är visserligen Dässeldorfs akademi utmärkt; deremot är utvecklingen af konsten på stället för mycket riktad mot de mera underordnäåde grenarne af målarekonsten — genre: och landskap — under det att det sätt, hvarpå dess ädlaste branche, historiemålningen; der odlas, har ådragit denna skola många motståndare i hela Europa, och de tvifvel; som af denna anledning uppstått mot densamma, äro ännu. långt ifrån häfda. Betrakta vi den riktning, sem den norska konsten har tagit, så är det lätt att skönja, hvilket omätligt inflytande Diässeldorf har och enligt sakens.natur måste hafva. Nästan alla våra konstnärer blifva ju landskapsoch genremålare, under det de öfriga grenarne af målarekonsten i vårt land för det mesta äro helt okända, och dock är det alldeles icke gifvet, att det är nämde konstriktningar som ursprungligen egnat sig bäst för de särskilta målarne. ÅA. Tidemand t. ex. kände sig i början af sin konstnärsbana kallad att sysselsätta sig. med den enda gren af. målarekonsten, som är fullkomligen värdig hans stora geni, nemligen med storartade historiska kompositioner. Sedan han kom till Diässeldorff, är det nästan uteslutande genremålningar vi se af hans hand. Vi ha nu äran att hafva frambragt en af Europas störste genremålare; men vi skulle-säkerligen hafva haft den ännu större hedern att hafva egt en af verldens förnämsta historiemålare, derest omständigheterna fogat så, att han tapit plats i Rom eller Paris. — Innehar då istoriemålningen en högre rang än genremålningen? Helt säkert! Den satsen, att konstnären adlar den konstart han idkar, är icke relatift sann; den, som bringar i ljuset stora ider, är större än den, som frambringar små; den, som bygde . Peterskyrkan i Rom, är större än den, som bygde Oscarshal, fastän båda arbetade väl. Derföre är också Horace Vernet större än Adolf Tidemand, fastän utförandet af bådas idger på duken kan vara lika godt. Skola vi här behöfva uppgifvå auktoriteterna för vårt påstående, så kunna dessa vara hvarje katalog öfver större expositioner i Europa, ja hvarje konsthistoria. Det blifver för vidlyftigt att gå djupare in i denna sak, men låtom det gälla såsom en bestämd och orubblig sats, att hvarje konstnär, som vill ramåt, må söka att lyfta sig från det minIre i kompositionen till det större, och det ir detta som saknas i den norska delen af Diässeldorferskolan; der presteras-för litet af torartade kompositioner, och dertill äro de små förhållandena i Dässeldorf skuld. Våra notståndare hafva påstått, att det är möjligt utt genom genremålningar lyfta sig till det vistoriska fältet; men tyvärr hafva de icke kunnat nämna en: enda norrman, som förmått letta; och månne det icke var efter att ha emnat Dässeldorf och lefvat under större förvållanden;. som många af dessa konstnärer örst nådde sin fulla utveckling. Jag påminrer mig härvid Querbeck i Rom. Låtom oss rara helt uppriktiga! Historiemålningens och le större kompositionernas öfvervigt öfver ;enre, landskap och dylika enligt sin natur i ulmänhbet mindre kompositioner är erkänd ;fver hela den konstidkande verlden; men len omständigheten, att vår förnämste konstär har valt genremålningen till sitt fack och sseldorf till sin -uppehållsort, är orsaken ill att genremålningen och Diisseldorf ha