Aftonbladet – 29 november 1858, sida 2

Rikets ständers Af regeringen stadfästäde beslut berättigar. med oförtydbara ord en stads invånare att antaga annan beräkningsgrundr för sin valorduing, endast beslut härom fattas ppå föreskrifvet sätt, d. ä., då valen skett emedelbart, efter beräkning af hvad hvarje röstberättigad till staden eller dess allmänna behof skattar., 7 Hafva dessa föreskrifter, hvad Örebro angår, blifvit uppfyllda? Svaret ligger i följande underrättelse om valordningsfrågans afgörande i nämde stad: : Efter en längre diskussion beslöt den ovanligt talrika samlingen af valberättigade att skrida till votering, huruvida den af komiterade föreslagna röstskala eller personlighetsprincipen, skulle antagas. Denna röstskala, som dock med sina tre (—50rdr—100 rdr—) grader var den liberalaste, som någonstädes, såvidt jäg kan erinra mig, varit underkastad votering, föll, försvarad på sin höjd af ett dussin röstande, hvilkas röster likväl — det måste medgifvas — tyngde i vågskålen ej långt ifrån. hälften så mycket som alla de andras, hvilka voterade för lika rösträtt. Bland dem, som uppträdde för val per capita, såg man flera som skulle hafva förts fil de högst. röstande, om graderade skalan hade antagits, flera, som med allt skäl räknas till samhällets dugligaste och förståndigaste män, ehuru somliga af dem höra till: de lägre röstklasserna, då blott deras skatter tagas i betraktande. Örebro samhälle har sålunda uppfyllt alla de vilkor: grundlagen föreskrifvit 1 fråga om den nya valordningens uppgörande. Man har nemligen derstädes, såsom i flerä andra af våra Städer, fattat beslutet efter den i riksdagsbeslutet stadgade form och röstberäkning. Alla de i det anförda regeriogsbeslutet åberopade skäl för vägran af stadfästelse å stadens beslut hafva dermed förlorat all kraft, och framstå, för hvad de äro, såsom idel sofismer, använda för att maskera. regeringens ovilja mot en valordning, -som går ut på att uppfylla rättvisans fordringar, hvilka aldrig kunde fRiljas ifrån .statens välfärd. Vi kunna sålunda lemna dessa klena, en regering ovärdiga sofismer helt och hållet åsido; för att för våra ögon qvarhålla regeringsbeslutet i all dess nakenhet. R Man finner då i detsamma ett ingrepp lika mycket uti kommunens fria rätt att besluta om sina egna angelägenheter, som i individens rätt, hvilken händelsevis blifvit af samma kommun på ett samvetsgrannt sätt erkänd. Det har sålunda varit regeringen: förbehållet att. djupt -kränka båda dessa rättigheter, på hvilka samhällets bestånd ytterst--hvilar.s Detta beslut kan icke på något sätt försvaras. Inför landet eger det blott en enda förtjenst, att visa hvad vederbörande verkligen föra i skölden. Vi skola söka qväfva vår harm deröfver, ty vi vilja ej lemna våra bittra känslor till glädjeämnen åt cigarrökande junkrar, der de vid biljarden-säkert fröjda sig åt att tidningarne nu fått något att skälla påx. Oaktadt vi ej missunna dem deras. fröjd, taga vi sakerna alltför allvarsamt att-vilja skratta deråt. Här gälla nemligen vigtiga principfrågor, här gäller huruvida menigheterna skola kunna, enligt rikets ständers af. regeringen stadfästade beslut, ändra sma valordningar, efter hvad dem rättvisast synes, eller om det är regeringen, som skall oktrojera samma valordningar. Den upptäckt, som nu vunnits, har varit, om ej helt och hållet oväntad, dock rätt oangenäm, men. den har medfört en nyttig undervisning: vi :veta nu hvar vichafva vår goda styrelse. Vi veta nu, att det icke var ett förfluget ord, att man gör en konst.i allmänna opinionen,, utan att man fastmer -har fullt allvar dermed. Välan, framtiden skall visa för hvilkendera parten den konsten blir på längden mest oangenäms. ler a