Aftonbladet – 29 november 1858, sida 1

Då drottningen. läst, sammanvek hön det långsamt och sade med ett ömkansfullt 1eende: Ni låter en förrädare bedraga er för att vinna ett brottsligt mål Nej, Louise, det är icke bedrägeri, det är en sanning, och från den stund ni känner detta, skall ni i den vägran, som nyss väckt er vrede, erkänna en urskilning, -en grannlagenhet och finkänslighet, hvaraf endast ädla naturer äro mäktiga, samt bedöma den ömhet, vi hos mig kallat svaghet, från en mildare synpunkt, eller åtminstone skona den såsom oskiljaktig från mitt hjertas natur. Och nu tillade han berättelsen om ynglingarnes bekännelse. Lonis Gonzaga låtsade som allt detta varit en nyhet, om hvilken hon ej haft någon aning, och visade en förundran så naturlig, att Johan Casimir omöjligen kunde misstänka någon förställning derunder, Ni syns mycket öfverraskad), sade Johan Casimir, sedan hanen god stund förgäfves väntat att hon skulle bryta tystnaden. lag tillstår det, på samma gång jag lyckönskar er. Då ni så förmår se in i mitt hjerta, skall ni också läsa hela min tacksamhet emot er, som, så att säga, åt mig bevarat hvad lyckan återskänkt migso Aj Ni talar der något otydligt. Förklara er. om jag får bel, Ni har qvarhållit Wittenberg i mitt våld och-genom honom mitt hjertas återfunna skatt. Och han gjorde i korthet förklaringen derpå. Denna verkan af hennes så fint beräknade företag var. henne lika litet angenäm som förutsedd, och den öfverraskning hon dervid vi sade var ingenting mindre än en verkan af förställningskonsten; men med dess tillBjelp förstod hon att med ett leende utplåna spåret deraf, i det hon sade: Det är mig en