Aftonbladet – 27 november 1858, sida 2

korn för längesedan dragit sig tillbaka, och gick att innesluta sig i sina enskilta rum. Hvad som händt var mer än hon varit beredd på. Att konungen på en gång och till den grad han visat kunnat lösgöra sig från hennes inflytande, hade hon icke kunnat för ställa sig. Hon öfverletnnade sig några ögonblick till hela bitterheten af sin sårade stolthet. Det var icke Wittenberg,. det var hennes makt, kring hvilken frågan rörde sig. Betänkande att all början är endast utgångspunkten till ett slut, och att det första steget ofta är det afgörande för banans riktning, fattade hon sitt beslut. Hon lät efterforska hvilken väg de föregifna fångarne tagit samt de mått och steg som stodo i samband med deras afförande, efter hvilka underrättelsers inhemtande hon satte sig vid sitt skrifbord och nedskref till Zamoyskis maka: Marie, min dyra Marie! Polens drottning är lycklig att åtsin unga vän kunna lemna ett uppdrag som på en gång visar höjden af hennes förtroende och tillskyndar henne rättigheten till nationens tacksamhet. Ja, Marie, det tillhör dig på grund af den titel mitt hjerta gifvit dig, såsom dotter af det land, som.lägger hjeltemodets värma äfven i vårt köns blod, och såsom Za moyskis maka, att behjerta de händelser som ingripa i landets öde och utsträcka din hand der den förmår att något uträtta. Jag betviflar ej att ju icke din make förekommit mina underrättelser om Warschaus återtagande och de dermed förenade omständigheterna; men hvad du icke kan känna är höjden af folkets raseri mot Wittenberg och min gemåls beslut att rycka honom undan dess blodgiriga händer genom att sända honom jemte Wrangel och de öfriga svenska herrar, som varit med om kapitulationensuppgörande, till Zamosk fångenskap. Endast på detta sätt har han kun-!