er borg, då det förgäfves skall söka föremålet för sitt hat och sin hämd bland dessa skaror som der antåga? — Och drottningen visade med handen utåt, der man genom fönstret just nu fick: se svenska officerarnei slut-. na leder skrida fram emot platsen utamför slottet för att der samlas till aftåg. — r ni ej, fortfor drottningen, hör ni ej namnet Wittenberg genom sorlet som fyller rymden? Det är af sin konung folket begär dom öfver sin fiende. Hvad skall ni svara på de beskyllningar som skola förnyas mot er då det blir bekant att ni låtit honom undkomma? Jag skall svara folket att jag hämnats icke allenast på Wittenberg, utan äfven på Wrangel och de öfriga som uppsatt kapitulationen genom att sända dem till Zamosk i fångenskap. Men till er...x Till migbh afbröt Louise Gonzaga, som med sin skarpa blick genomträngt dubbelheten af Johan Casimirs handlingssätt. Nihar behagat taga detta steg utan att gitva mig del deraf; jag befriar er derföre från mödan att framlägga skäl, dem ni dessutom förgäfves skulle söka göra antagliga. Jag vill säga er allt., Jag ber er slippa afhöra något. Min dyra gemåll, Det var en tid då denna titel var min, då jag var er trogna följeslagerska genom lyckans och olyckans skiften, er förtrogna -vid hvarje beslut, hvarje handling vi skulle afgöra; men denna tid är förbi från det ögonblick ni lånade ert öra till rådet-att rädda Warschau på bekostnaden af er segerära, och Wittenberg på den ej mindre dyra af ert folks förtroende. Från denna stund frånsäger jag er alla förbindelser af ett nödtvunget meddelande. . Med dessa ord lemnade drottningen rummet, hvarifrån hoffolket med sitt fina väder