Aftonbladet – 27 november 1858, sida 1

stad, den andreaf hans löftens helgd. Sägen, 0, sägen, att den hemliga rösten, som ledde der, var icke kärleken för: de svenske, utan för mig och ert rätta fädernesland! Hvarken Mikael:eller Georg svarade. å tigen. Hellre-än att bedraga er. Hvad mig beträffa, har ijag det ännu icke rent med min egen öfvertygelse, sade Mikael. Det är icke så lätt att afgöra hvilka känslör som tala högst vid så vigtiga tillfällen. Men svårligen skall ers: måjestät kunna fordra att visskulle: frånsäga oss: den: tacksamhet och beundran, :som :svenskarne af oss kräfva. Johan Casimir svarade intet, men hans rynkade ögonbryn tillkännagåfvo att dessa. svar ej voro honom tillfredsställande. Annorlunda kunna vi ej svara er, ädle monark; men om ni frågar hvarföre vii detta ögonblick känna oss lyckliga af hvad vigjort, skola vi utan tvekan säga: Emedan det vunnit ert bifall. Johan Casimirs ansigte ljusnade, men blott för att återtaga sitt sorgsna uttryck, och han suckade: Och likväl måste han uppoffrast Hvem, med er tillåtelse ? Wittenberg. z Nej, ers :majestät, nej! Sätt icke dennå skugga på er ära; reta icke kung Karl med denna trolöshetty Jag vill det icke. Nej, jag vill det icke, kunde: jag blott undkomma min .gemåls böner. Men-— Han stannade med ögat häftadt på en enda punkt, tills på en gång-hans ansigte klarnade och han utropade: — Detta skall icke ske! Så skola vi taga saken! Hören mig! Ännu i denna natt skall jag hemligt låta föra Wittenberg, tillika med Wrangel, Fugel -och: Cantersten, såsom :fångar :till Zamosk. Underrättelsen derom skall svalka: folkets