Aftonbladet – 27 november 1858, sida 1

förmögenheter äro inskränkta inom samma trånga gränser? -Hvad är hans makt,:då han meds iden icke förmår -skärpa sina instinkter en hårsmån öfver.tiggarens. eller rubba ordningens bestämda lagar? O, krona och spira, kunnen. d:i detta ögonblick eröfra åt mig min. .:son? Nej, men mitt Hjerta ikan deti Och-öppnande famnen emot ;de begge ynglingarne, fortfor han: Här är rum för er. begge. . Det är vasablodet jag tryckeri min famn, det flyter:i begges edra ådror, besmittadt af. synden men urskuldadt — af kärleken. Jä, synd och menniskonatur, svaghet. och -konungaglans;:se sder de alldagliga förbunden på jorden, men öfver dessa rhvälfver sig en förlåtande bimrhbel, till hvilken vi höra. genom bandet af de ömhetskänslor :som verka i vår själ. z Den gode konungen var rörd. Sjelfva hatet till Radziejowsky förmidrades och upplöste sig i vänhan: afiderkänslor: som genom: strömmade, honom. Han: glömde hans brott för -medlidandet .med: en älskad syster. Afsöndrad: genom sin! upphöjda ställning från alla dessa ömma ochförtroliga förhållanden, hvari han af-naturen var danad :att finna sin sällhet, och underkastad makten af sin gemåls öfverlägsenhet till en. grad som -aftvang honomshansbeundran äfven derhan måste uppoffra sig för henhe,-fann han;en obeskriflig sötma i det naturliga beskyddarevälde som detta förhållandeskänkte honom öfver de begge ynglingarnve. Han tryckte dem i sin famn ochvisste icke hvem han skulle skänka sina önskningars företräde. i De begge ynglingarne kastade sig till hans fötter och omfamnade : hans knän. Der är icke eder plats, sade konungen och upplyfte: dem... Stån upp! I hafven begge förvärfvat er rätt till .er konungs erkänt sla,-den cene: vid:bevarandet safshans hufvud