Kontingen öpprade ett: schatull; -framtog ett bref, räckte det åt Mikael och frågade: Känner. du denne hand? Mikael rodnade,-ty brefvet påminde honom om händelsen i Ratibor. Det var. detsamma Radziejowski der låtit lemna honom. bLäsl sade konungen. Mikael läste: Om ni tillåter något ondt att drabba ynglingen, er fånge, frukta att det drabbar er sons men vid den ömhet detta namn skulle väcka, frukta att det är min. En af oss tillhör han. RBadziejowskyo Ar det sanning eller :ett af denne: mans vanliga afgrundsfoster ? frågade konungen vid det han tog brefvet ur Mikaels darrande hand. Sanning,, sade Mikaelimed nedslaget öga. Hans eller (min? .Afgör denna frågat Jäg:kan det ej. Och nu: berättade )han upptäckten från dödsbäcden i Frankfurt. Johan -tasimirafhörde honom med den spändaste uppmärksamhet. : . bMina aningar bedrogo mig då icke vid den berättelse du i Oppeln gjorde :om dima första barndonisöden. Men hvad :vet jag nu mer än! då? Du eller han? Han eller du? Jon mäktig rörelse fattade konungen; hans bröst ogick högt, och -häns andedrägt blef flämtaiide; ban gick några slag med tutgasteg öfver. golfvet, derpå stannade ! han: hästigt, liksom sfattad af en in ifvelse,: ringde och tillsäde sin kammärtjenaresatt tillkalla Georg, Som de begge ynglingarne fått sig ettrum anvisaåt i en af slottets flyglar, dröjde det ej länge innan han anlände. Johan QCasimir gick emot honom, fästade sina blickar skarpt och granskande på hans anletsdrag, betraktade ett och hvart, som hade han deri velat upptäcka spåren till den: hemlighet han sökte, -men slutade: med att. sorgligt utbrista: Hvad: är konungen mer än den simplaste menniska, då: alläshans:sinnens, : själs: och hjertas