Aftonbladet – 26 november 1858, sida 2

ZETA Ro ERE ER ng a RT rn EE Ban SE TTR SST TVR Upsala, Stockholms, Södermanlands, Gvotlands, Malnöhus, Göteborgs och Bohus, Nerikes, Kopparbergs och Westernorrlands län; men deremot högre i de öfriga länen samt Stockholms stad. fo a nn Ett memento 1 frågan om embetsverkons reorgantisation. Till Bedaktionen af Aftonbladet. Man förspörjer, . emot. hvad till en början förmodades, att den för behandling af ofvanstående fråga nedsatta komite har för afsigt utt gå ganska radikalt tillväga och att föreslå en mycket ingripande förändring i de nuvarande kollegiala institutionerna, i ändamål att närma oss en mera omedelbar ministerstyrelse. Detta skulle likväl till en början cke gå ut på att helt och hållet afskaffa kollegierna eller att, i deras ställe, inrätta ministerbyråer, såsom i Norge, utan endast att. i stället för kollegier, inrätta andra administrativa myndigheter, i likhet. med generaltullstyrelsen och fångstyrelsen, med af konunsen afsättliga chefer, som ensamma skulle oga beslutande rätt, men med oafsättliga ledamöter, hvilka likväl endast skulle ega rådgifvande röst med reservationsrätt. Denna tanke har en och annan gång förut föresväfvat regeringen, men synes just icke vara bland de lyckliga. Man har derigenon borttagit den förnämsta fördelen af den kollegiala formen, nemligen den, att regeringen från ett underordnadt embetsverk skulle kunna erhålla ett helt och hållet sjelfständigt utlåtande och fullt tillförlitliga upplysningar. utan: att egentligen undanrödja de olägenheter, som ärofrån den kollegiala former oskiljaktiga, eller den alltför stora långsamheten och vidlyftigheten i ärendenas behandling. . Ej heller kunde man såmedelst påräkna att i någon väsentlig mån vinna någon inskränkning i tjenstemännens antal och den dermed afsedda minskning i statsutgifter. Icke noeller blefve den ministeriella -ansvarigheten derigenom mera direkt och vidsträckt, under det att den ministeriella myndigheten i hög grad. ökades genom rättigheten att tillsätta en hop amovibla chefer; hvilka ensamme skulle ega beslutanderätt i de befordringsoch andra frågor, som berodde på-embetsverkets afgörande. Allraminst kunde en sådan organisation vara önskvärd så länge kollegierna och i högsta instansen K. M:t ännu behandlar och afgör administrativa frågor i stor mängd, hvilka angå tvister enskilta emellan om ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. Vi skulle också mycket misstaga oss, om meningen med rikets ständers skrifvelse i detta ämne kunde på detta sätt uttydas. Tvärtom hafva rikets ständer uttryckliger yttrat, att behandlingen af de till förvalt ningsverken hörande ärenden och rättigheter att derutinnan besluta borde under behörig ansvarsskyldighet tillhöra der anstälde embetsoch tjenstemän, antingen kollektivt, de; ärendenas vigt och beskaftenhet funnes bör: dertill föranleda, eller, då fråga endast vor: om verkställighetsåtgärder eller mindre vigtig: ärenden, af vederbörande afdelningschefer:. hvarjemte rikets ständer uttalat den grundåsigt, att de behöfliga förvaltningsverken. måhända med ett eller annat undantag, såsom särskilta afdelningar förenades med regeringsdepartementen wunder departementschefernaz högsta ckefskap och öfverinseende. Att detta åsyftar någonting helt annatän at! förvandla vissa kollegier till sådana verk, som generaltullstyrelsen och fångstyrelsen, tycker vara temligen uppenbart, äfvensom att hufvudtanken i ständernas skrifvelse, eller ati ställa de högre administrativa. myndigheterna i ett närmare samband -med regeringen och henhes resp. departement, derigenom skulle i väsentlig mån förbises. Besynnerligt nog hör man. från några båll framkastas, särdeles från deras; som fortfarande hysa en viss obenägenhet för framlidne statsrådet Sandströmer — hvilken egentligen både vid och utom riksdagarneförsverat ock gjort denna tanke gällande hos: ständerna — att den skulle vara oklar ock overkställba: samt ingenting stort förändra i det nuvarande förhållandet, enär, säger man, departements cheferna redan, enligt 38 S regeringsformen ega att .omedelbarligen till vederbörande ex pediera föreskrifter och erinringar om verk ställigheten af K. M:ts redan, utfärdade beslut — ett. tillägg, hvilket, i sammanhang med departementalstyrelsens införande, egd rum vid 1840 års riksdag. Men just detta tillägg innesluter -likväl påtagligen den åsigt, om hvars utveckling och tillämpning nu är fråga, att departemens cheferna skulle komma i ett härmare samband med de under dem lydande förvaltningsmyndigheter. En hvar, som haft tillfälle att närmar iakttaga huru härmed sig förhåller sig, kan dock vitsorda, att en sådan grundlagens afsigt icke i ringaste mån hitintills vunnits, utar att cheferna för regeringsdepartementen för närvarande befinna sig precist i samma aflägsna förhållande, måhända i ännu aflägsnare, till resp. förvaltningsverk, som de fordna statssekreterarne, hvilka till och med, såsom mindre förnäma till rangen, ansågo sig kunna mera ogeneradt äfven personligen vid före kommande fall inhemta råd och. upplysningar af ledamöterna i embetsverken än sannolikt ministrarne efter den tiden.: Derigenom att de förra, nemligen statssekreterarne, vanligen togos och måste tagas från mera underordnade platser, der de hunnit förvärfva både mera speciella insigter i sitt fack och kommit i närmare personlig beröring med. embetsmannakåren, var det jemväl för dessa icke obetydligt mindre besvärande, eller, om man så får uttrycka s g, ledigare, att utan något egentligt chefskap meddela sig och fortsätta bekantskapen med fordna kamrater, för att vinna tilla