Aftonbladet – 26 november 1858, sida 1

RR —— — delar iden med er; men låt den ej i sin öfverdrift leda er till ytterligheter af en motsatt karakter. Besudlen er icke inför dessa fiender, som stå slagna ibland eder, med ett brott, som skall ge dem rätt till bittra anklagelser emot er ...n Wittenberg höll icke sin dagtingan i Krakau; tvärt emot densamma lät han utplundra dess kyrkor och kloster och riktade sig med dess skatter. Wittenberg förtjenar ingen skoning, Död åt honom! skallade det från flera sidor, öfverröstande kungen. Med en värdighet, som ovilkorligen verkade på den råa massan, lyftade konungen upp handen och började åter tala: Nå väll Gören er icke skyldiga till samma brott, som j fördömen! Visen edra fiender exemplet af trofasthet och helgd för gifvet löfte! Tvingen dem att hos eder vörda dessa egenskaper! Att vara ett ädelt folk är lika mycket som att vara ett tappert. Förvärfven er denna ära, och I skolen icke behöfva afundas andra derasl Konungens tal var icke utan verkan. Det bade åtminstone gifvit folkets uppmärksamhet en annan riktning, hvarigenom dess offer hann lyckligen. komma undan inom slottets område, Befinnande sig der och fullt förvissad om att det var konungen han hade att tacka för sin räddning, begärde Wittenberg att blifva förd inför honom, hvilket äfven beviljades honom. ) i Då Mikael börde honom anmälas, fann han grannlagenhetsn fordra att aflägsna sig. Men då han bugäde sig för konungen, tillliviskades i honom helt lågt och obemirkt af drottningen: ilvfinn dig i äfton klockan nio i lilla korr doreh till venstör i stora hvulfvet, så skall min kammartjenare föra dig lönvägen till min isängkammäre. Mikael bade icke förr lennat rummet innan Wittenberg, stödd på sin krycka, inträdde. Det var en liten man, med breda axlar, ärrigt ansigte och silfversprängdt hår, men ögon som ännu blickade med ungdomens eld och glang, å