hittills oupphörligt stött på drifsand. Ar. läggandet af den nyssnämda vattenledninger beslöts. 1852. Staden hade då något öfvei 30.000 invånare. Men man insåg att der snart skulle öfverstiga detta antal. Nästan alls menade, att det väl en gång i framtiden torde bli fördubbladt. Åtskilliga föreslogo, att mar så godt genast skulle taga till dimensionerna för 100,000 invånare, och detta förslag gick också verkligen igenom. Men många pbetänksamma och försigtiga, (dumhufvuder säger man här i Amerika) vände denna vansinniga vattenkomite med förbittring ryggen. skreko högt öfver ett vanvettigt slöseri med det allmännas medel och penningar samt beskylde komiten att den ginge till väga som en skräddare, hvilken gjorde en manssurtout åt en gosse. Emellertid blefvo ångmaskiner, pumpverk. rörledningar och alla öfriga reqvisita beräknade och beställda för en folkmängd al 100.000. Man dref arbetena efter denna måttstock, och nu, då arbetet nyss är färdigt. äro de 100,000 redan till hands, och man inser nu, att man snart måste upprifva, omgestalta och fördubbla allt. I en sådan oupphörlig omgestaltning befinna sig här nästan alla kommunala inrättningar. Många offentliga anstalter ha, under den korta tid staden egt bestånd, redan tre gånger måst utvidga sina bygnader. Det finns knappt ett värdshus, som ej beständigt bygger om, bygger på eller bygger ut genom inköp af angränsande hus. Jernbanorna fördubbla oupphörligt antalet af sina magasiner i staden. Jag såg i Chicago ett hus med tre inskrifter, den ena öfver den andra. Den första inskriften var i små bokstäfver, sådana husets egare år 1835 ansåg dem storä nog. Chicago var då ännu en liten obetydlig ort eller. som nämde husegare uttryckte sig till mig: It was a nobody sort of a place enoughn. Men han märkte snart, att stadens gator betydligt tillväxte, att folket i allt större massor ilade förbi, och att han behöfde kraftigare bokstäfver för att redan på afstånd fästa deras uppmärksamhet på hans etablissement. Han målade derföre öfver den gamla inskriften, och ditskref den ånyo med en fot höga bokstäfver. Nyligen, då de hundra tusende hotade att blifva fulltaliga och stadens gator redan voro så långa, att man ej kunde upptäcka fotlånga bokstäfver äfven med det bästa perspektiv, hade han ännu en gång målat om sin skylt och nu låtit sina bokstäfver till en kolossal vidd utspärra armar, ben och gap. Skulle stadens tillväxt tvinga mig att gå ännu ett steg längre, sade han, så skall jag bli nödsakad att för min skylts skull bygga mig ett nytt stort hus, för att ej riskera att man helt och hållet förbiser både mig och mitt etablissement. Man inser väl, att murharnesk och stadsportar ej duga för dessa amerikanska städer, som i likhet med unga ostron ständigt arbeta på utvidgandet af sina skal. Jag påminner mig från min fädernestad en inrättning för faderoch moderlösa, ett sjukhus och åtskilliga andra anstalter. Dessa anstalter och dessa bygnader hade städse, så långt jag kan minnas tillbaka, samma fysiognomi. De hade redan för så och så många hundra ir sedan med samma fysiognomi, som de ännu hade, inträdt i lifvet och blifvit stiftade för 122 faderoch moderlösa eller 66 sängar, och ännu hade de alltjemt 122 faderoch moderlösa och 66 sängar,. Sådana saker iro här lika oerhörda, som det hos oss är oerhördt att den dagen som är omsmälter hvad gårdagen har skapat.