Men visa att mina ord äro kungsord. Han hade icke sagt detta innan han fick se en afdelning af sin egen lifvakt tränga fram mellan folket och skyddande föra Wittenberg undan dess raseri. Hvad! utropade han i högsta förundran, men också i vrede. Hvem skulle vågat detta utan mina order. Räddningen är mig kär, men djerfheten får ej lemnas obestraffad., Jag är den brottslige! sade Mikael. Du?x sUpptäckten har förekommit min bekänne!se. Jag såg folkets upprörda stämning och ville hindra ett brott; som hvarken kan tillfredsställa ers majestäts ädla hjerta eller föra annat än hämd och olycka i sina spår. fm Från ynglingen och hans bekännelse d 0gs konungens uppmärksamhet ånyo till scenerna utanför på slottsplatsen, Vid soldaternas mellankomst fördubblades folkets ilska. Förnyade beskyllningar rigtades mot konungen för hans medhåll. med de svenska, och trängde med hån och hot till hans öron, under det han så hoparne efterfölja vagnen och tränga sig P den omgifvande vakten. Vid åsynen af allt detta gick konungen till en fönsterdörr, som förde ut till en balkong och lade handen på låset för att öppna den. Men här hastade drottningen att hejda honom. Hålll sade hon. Nu är tid att undandraga er folkets åsyn. Konungens närhet passar icke för dessa smädelser.n. Detta uppträde skall sluta med -ett afskyvärdt våld; jag kan icke tillåta det inför mina ögon.. Nej, icke igför edra ögon. Och hon fattade hans hand för att föra honom derifrån. Då kastade sig Michael på knä i hans väg och bad: Ädlg konung, lyd-ert hjertas 1östl forts. följer.)