Nybergsgränd å Ladugårdslandet, äfvensom angående hans beteende och utseende vid hemkomsten samt sedermera under loppet af den ifrågavarande aftonen, Genom sammanstämmande och ganska bestämda uppgifter af flera vittnen kan man numera anse sig ega nästan fullkomlig visshet om tiden då Ödberg hemkom till bostaden vid Nybergsgränd, liksom äfven om den omständigheten, att han der, straxt efter hemkomsten, begärde att få tvätta sig, hvilket han bade blifvit hänvist att göra samt verkligen äfven gjorde uti en tvättbunke i förstugan, hvarefter han i gardisten Bergs sällskap begaf sig till Ladugårdslandsteatern, der han hela aftonen qvarstannade, och derifrån de tillsammans och i sällskap med ännu en tredje person begåfvo sig hem. Enligt vittnenas utsago skall Ödberg under deras sammanvaro med honom denna afton synts vara vid sitt vanliga lynne. Beträffande tiden, då Ödberg förut på eftermiddagen Jlerhnade modrens hem, ha deremout ännu inga fullt bestämda uppgifter kunnat vinnas. Vid gårdagens förhör erhöllos eme!lertid. rörande denna omständighet åtskilliga, ingalunda ovigtiga , upplysningar, dem det emellertid ännu är angeläget att hemlighålla. Genom de upplysningar, som blifvit inhem-, tade i afseende å häktade Ödbergs föregående lefnadsomständigheter, har man erfarit, att han vid flera tillfällen visat sig vara af ett särdeles våldsamt lynne, så att han till och med en gång dragit knif, en annan gång huggit efter en person med yxa o. s. v., hvilka omständigheter naturligtvis gifva ett slags stöd åt de misstankar för delaktighet i den ifrågavarande mordgerningen, hvilka vändt sig emot honom till följd af hans besynnerliga och ännu oförklarade beteende och utlåtelser samt hans yttrade hotelser mot öfverstinnan Sederholm. Den i gårdagsbladet omförmälde korgmakeriarbetaren, som sedan i förgårs middag hade varit å polisvaktkontoret qvarhållen, blef igår afton ånyo förekallad, hvarjemte åtskilliga personer hördes, för utrönande af sanningsenligheten af hans uppgifter om sina förehafyanden förliden vecka; och då det visade sig, att hans uppgifter i allmänhet varit sanna och för öfrigt inga anledningar förekommo, att han hade någon kännedom om det brott, som utgör föremål för ransakningen, fick han återvända till sitt hem, sedan han af polismästaren erhållit en lämplig varning, att taga sig till vara för ett sådant oordentligt lefnadssätt, som han på sista tiden fört, och för de dåliga sällskaper, med hvilka han plägat umgänge. En nioårig flicka anlägger mordbrand — angifver lögnaktigt sin fader att hafva förledt henne till gerningen och föranleder dennes häk ande. I går f. m. uppkom eldsvåda uti egendomen mr 98 vid Nya vägen, men som dock af husfolket snart släcktes. Då polis tillkom, erkände i huset boende arbetskarlen Nils Nilssons nioåriga dotter Clara Wilhelmina, att hon anlagt mordbranden, på uppmaning af fadern, hvilken icke sammanbor med sin hustru, ntan bori huset n:r 40 vid Luntmakaregatan å norr. Vid af polisöfverkonstapeln Olsson på stället anstäldt förhör upplystes det, att redan på måndägs e. m. några i förstugan upphängda trasor blifvit antända, men snart släckta. I går f. m. hade eld utbrutit i källaren, och sedan husfolket lyckats släcka denna, yppade sig eld äfven i sängkläderna i det rum hustru Nilsson bebodde, hvilken eld dock snart släcktes. På grund af hvad som flickan berättade, blef Nilsson efterspanad och i häkte inmanad. Vid i dag hållet polisförhör vidhöll flickan till en början sina uppgifter; men utaf hr polismästaren Nyman på förekomne anledningar allvarligen uppmanad att tala sanning, erkände hon vid anblicken af fadern, som iklädd fångdrägt blifvit från häktet instäld, att hon beljugit denne. I måndags e. m. hade hon i förstugan antändt trasorna. I går f. m. hade hon, medtagande strykstickor, nedgått i vedkällaren och antändt ett derstädes stående ämbar, fyldt med spånor och papper. Sedan hon sett att lågan flammat upp, begaf hon sig upp i rummet och omtalade att elden vore lös i källaren. Under det elden dernere släcktes, antände hon sängkläderna i sängen i rummet. Uppmanad att afgifva en sanningsenlig bekännelse om hvad som förmått henne att icke mindre än 3 ne sånger anlägga mordbrand, med äfventyr att icke allenast sjelf jemte mor och mirderåriga syskon bli innebränd, utan äfven genom en lögnaktig angifvelse välla sin faders häktande, yttrade hon: Pappa är så lak och har slagit mig; han bör, som mamma sagt, komma på arbetshusets, Målet uppsköts tills i morgon, då modren ålades att åter inställa flickan. Upsala. Det mot rektor Annerstedt anbängiggjorda målet fortsattes förliden måndag. Käranden förklarade sig afstå från sitt förra gången gjorda yrkande itt läkare skulle inkallas, alldenstund det för närvarande ej vore anledning förmoda, det skolgossen Erik Runo Weström skulle för framtiden hafva någon olägenhet af den skolaga han undergått. Svaranden inlemnade åtskilliga af gossen Weströms lärare afgifna betyg öfver dennes uppförande, hvilkas intaszande, af käranden bestridt, domstolen dock icke ansåg sig kunna neka. I det slutpåstående käranden afgaf, yrkade han; jemte full ersättning för rättesångskostnader samt för gossen Weströms sveda och värk, att rektor Annerstedt skulle kännas skyldig böta ryrdubbla bötesbeloppet för 19 skador och blånader enligt M. B:s 35 K 1 och 2 SS jemförda med 12 K. S och 18 K. 9 , såsom den senare lyder i kongl. örordningen af den 20 Jan. 1779 samt dessutom enligt kongl. förordningen den 19 Augusti 1845. Vilare hemstälde han till rätten att bestämma den vot och ersättning, hyartill svaranden kan erkännas kyldig för den armvrickning gossen Weström dagen sfter den tilldelade agan råkat lida. Dessutom understälde käranden rättens pröfning, om ej rättvisän ordrade, att före domens afkunnande, för att på den mildrande inverka, genom läkare inhemtades, huruvida rektor Annerstedt, då han hänföres till utdelandet af skolaga och bestraffningar, förmår beherrska sitt sinnelag och vara sig sjelf mäktig; samt yrade slutligen, att rätten skulle till domkapitlet inända handlingarne, sedan målet blifvit utageradt, ör att dymedelst bereda nämde myndighet tillfälle att taga i öfvervägande om rektor Annerstedt kunde vibehållas vid den befattning han såsom skolrektor innehar. Svaranden förklarade, det han ej hade nåot vidare att i saken andraga, utan öfverlemnade vålet åt domstolens pröfning, hvaremot konsistorie;mbudet begärde del af handlingarne, för att vid annat tillfälle yttrande afgifva, och uppsköts med an