Aftonbladet – 25 november 1858, sida 2

Fly, eller hon är förlorad! sade Guduna till Mikael. Nej! ropade Serafia och pressade sig hårdare mot Mikaels hjerta. Guduna sprang till för att skilja henne från honom ; härunder föll slöjan till. hälften från hennes ansigte, och öfver hennes bröst framgled vid en: tagelsnodd ett slags smycke i form af en vase med en kunglig krona öfver i diamanter. Oaktadt de mäktiga känslor; som bestormade Mikael, gjorde åsynen häraf ett ganska lifligt intryck på hans töreställningskraft. De ord, som nyss undfallit Serafia; lade äfven sin betydelse dertill, och så tyckte han sig i denna upptäckt finna en ny dubbellänk i den händelsernas kedja, som från barndomen så sällsamt förenat hans och hans väns öden. Medan dessa tankar som en blixt genom sväfvade hans själ inträdde drottningen. Det var hit hennes religiösa nit dref henne att sträcka sina första omsorger efter återkomsten till sin hufvudstad. Och okunnig om det nyutbrutna tumultet, hade hon, för att icke väcka en uppmärksamhet, hvars följder hon icke kunde förutse, begifvit sig dit i en enkel tvåspänd vagn, utan annan följeslagare än Georg, hvilken, såsom läsaren torde påminna sig, varit qvar, då konungen och Zamoyski lemnat rummet. Vid åsynen af de svenska vakterna vid klosterportarne och underrättelsen om hvad som tilldragit sig, hade hon väl ett ögonblick vacklat i sitt beslut; men skyende för tanken att inför dessa hatade fiender taga ett steg, som kunde tydas till fruktan, hade hon djerft och stolt gått fram mellan dem. Vid åsynen. af den scen vi här ofvan teck. nat, tog hon dock ett steg tillbaka af bestörtning och förfäran. Guduna, som läste ihennes anletsdrag hvad som föregick i hennes