Aftonbladet – 25 november 1858, sida 2

stuckna fiender inom klostermurarne, dels ock af nyfikenhet att intränga i dessa murars hemlighetsfulla sköte följt henne i spåren, ett ögonblick besinnade sig på följden af denna djerfhet. Men då kallelsen ånyo upprepades och. han igenkände ljudet af rösten, ilade han dit med blixtens fart. Det är han!s hviskade Mikael till Guduna. Denna gaf till ett rop, vacklade och fattade i kanten af ett altare, hvarpå den korsfästes bild stod. Georg, stöd din moder! -sade Mikael. Min moder ? Det är hon. Moder! O Gud!s utropade Georg och upplyftade den svigtande i sin famn. Heliga Guds moder! Är det en villa? stammade Guduna. Låt mitt hjerta brista under dess salighet! Ingen villa I sade Mikael och visade på det briljanterade vasatecknet som åter blixtrade fram under slöjan. Detta är det vittne som bestyrker verkligheten af den funna hemligheten. O Gud, har underligt du styr! Min son, min son! utropade Guduna. Min moderb, stammade Georg, i det han betraktade. den dyrbara prydnaden och fattade i sitt begrepp allt hvad den innehöll, Ol! hviskade Mikael, i det han pressade sig närmare Serafias hjerta, vhur mycket fullare.njuter jag. ej denna lycka då den delas äfven af en vän. Denne är då din vän ? Ett sällsamt öde har sedan spädaste åren förenat oss som bröder. O, Gudunal utbrast Serafia. Himlen har knutit vänskapens band mellan dessa som mellan våra hjertan. Hur underliga hans råd, hur outsäglig hans nåd, ty det är försoningen öfver våra begråtna fel som han häri låter oss