Aftonbladet – 25 november 1858, sida 2

inre, kastade sig på knä för henne och utropade: O, ers majestät, förlåt den arma !l Den arma ?, afbröt Serafia. Det är min son jag trycker till mitt hjerta, ochdu kallar mig arm? Du låter afunden håna mig! O! hvar finnes en rikedom större än denna? Ja, ers majestät, fortfor hon och vände sig till drottningen, det är min son, klostrets räddare, helgedomens skyddsengel, som ni ser i min famn. Må ni vredgas, må dessa murar sammanstörta, må ni låta lefvande begrafva mig — jag fruktar ingen jordisk hämdl Hvilka ord från dina läppar! Himlens förlåtelse står intryckt på min sons anlete: hvad har jag att frukta ?, Förlåtelse, ädla drottning, förlåtelse! bad Mikael. ,Låt er vrede drabba mig, som icke förmår slita mig från en moders omarmning!v O, drottning, tillgif naturens heliga styrka I bad åter Guduna och omfamnade drottningens knän. Ädla qvinnal hviskade Mikael, i det han lutade sig mot. Guduna. Denna känsla .tar du ur djupet af ditt eget bröst. Äfven du har en sonl!v En darrning genombäfvade Guduna. ZLäppar och kinder blefvo färglösa. 3 Yngling, stammade hon, har Gud gifvit dig att läsa i menniskornas hemligheter? Nej, men han har velat gifva mig ett tecken om detta, och jag märker att det icke bedrager mig. Georgh ropade han derpå, vid det han genom dörren, den drottningen i sin bestörtning lemnat öppen, såg i skymningen af en lång mörk korridor en gestalt röra sig, hvars drag han omöjligen vid annat än ljuset af sin inbillning kunnat uppiäcka. Det dröjde några sekunder innan hans rop hörsammades, emedan Georg, som dels af fruktan för drottningen af möjligen undan