Aftonbladet – 25 november 1858, sida 1

Detta svårmodiga leende passar föga en segrare. Edra dystra griller fatta er, men ögonblicket är icke lämpligt. Det usla packet... Tyvärr är det så man kan benämna dessa massor. Men hvaraf bestå de? Icke af en rå, besoldad soldathop, utan af polska folket som: beväpnat sig på ett allmänt uppbåd; det är nationen i sin allmännelighet vi här se. Mina nederlag ha lärt mig att känna dess feghet och trolöshet; mina segrar skola betalas med upptäckten af dess vildhet och roflust. Utbyt sorgens klagan mot harmen. Visa er med herrskarens uttryck på er panna, och rg skall förstå att ni förmår undertrycka detiw Undertrycka. ... Ja, det är rätta namnet på vår regeringskonst; men hvad är undertrycka annat än samla elementer till en explosion? Våra föregångare hafva bättre förstått det än att föra upplysningens rena luft till hopens regioner, hvarför vi skola gå under för de laster som derifrån utbryta. xFilosof, men icke konung,, sade drottningen och vände honom otåligt ryggen. En stund förgick under en temligen förstämd tystnad, då Zamoyski åter visadö sig med ett uttryck på sitt ansigte, som ingalunda innebar några tillfredsställande löften. Då han såg konungen, som ännu stod ensam och dyster i fönsterfördjupningen, närmade han sig honom och sade hviskande: Nu först är staden rätt i fara., Jag befarade just det. Låt rofdjuret känna smaken af blod och det kan ej mera styras. — 8å har guldet ver: kat på massorna. Jag förutsåg det. O, mitt Warschaul sade konungen. Dess kloster uppbrytas, dess kyrkor sprängas. Det finnes blott ett medel, men ers maj:t har förkastat det. Svenskarne ? , PSvenskarne. Oth det är ni, som säger mig detta, det är Zamoyski? :Men drottningen! ... Nej, förr vill jag bryta juvelerna ur min krona.