Aftonbladet – 25 november 1858, sida 1

Förgäfves, ers majestät! För den vilda lystnaden skulle icke-ett Peru förslå; den kan icke mättas, den måste tyglas inom våldets skrankor. ,Kunde det blott ske min gemål ovetande. Jag ser ingen omöjlighet deri; ty som förödelsen börjat i de härifrån aflägsna armenianska köpmansqvaärteren, skulle den med de kraftiga åtgärderna af svenskarnes biträde kunna hömmias långt innan den hunnit sträcka sig till denna del af staden, och hela händelsen undahhållas hennes majestäts vetskap. Välan då! Men låt det ske på ert eget eller en anvansansvar: Ni förstår mig, Lamoyski, och kan vara förvissad att jag icke skall förgäta en sådan tjenst. Allt för min konung! sade Zamoyski och helsade till afsked. Hvad? säde drott: ingen. Ni lemnar oss utan att säga mig ett ord om sakernas gång. Ermedan jag förmodar att ers majestät från dessa fönster sjelf kunnat öfvertyga sig om den verkan dess frikostighet haft på de oroliga sinnena.s Stormen är alltså stilla och faran förbi? sade Louise Gonzäga med triumferande min. Men man måste vakta att den ej åter utbryter, och d-rföre tillhör det majestätets alla trogna att vara på sin post,, sade Zamoyski och gick, Kort derefter gjorde konungen detsamma, för att medsina bekymmer och förödmjukelser innesluta sig i-sina rum och der ösedd och ostörd kunna öfverlemna sig åt de känslor som pressade hans sinne. Drottningen, som sälunda fann sig öfverlemnad åt sig sjelf, beslöt deremot, i tanka att allt var lugnt i staden, att uppfylla en pligt, hvilken nära rörde hennes samvete. Men innan vi följa henne vid utöfningen deraf nödgas viännu en ; gång uppehålla 088 vidde oordhingar, som föröfvades på åtskilliga purkter af staden. : Lika ifrig i sin religiösa tro som i sina begtepp om de rättigheter, som: tillhörde Hennes verldsliga makt, Hade Löuise Gonzaga vid sin ankomst till Polen stiftat ett nunnekloster,