Aftonbladet – 24 november 1858, sida 3

dem, utan att pålägga hr Cervin den ringaste motsvarande förpligtelse, utom den, att han skall ha godheten underrätta styrelsen om han har lust att lemna penningarne eller ej. Att hr Cervin icke skjutit ifrån sig dylika vilkor, då han funnit kontrahenter fromma nog att på dem ingå, detta är visserligen ganska naturligt och hvad man kunnat vänta af en affärsman, som är aldrig så litet om sig; men oförklarligt förefaller det i sanning att vattenledningsstyrelsen kunnat sålunda göra sina penningetillgångar beroende af slumpen. Det är detta vi klandrat och som vi fortfarande ogilla. Huruvida de för den första tiondedelen af lånet betingade vilkoren. kunna anses betungande för kommunen eller ej, lemna vi derhän, och erkänna, att hvad insändaren i detta afseende yttrar kan ; afva sina skäl för sig. Men insändaren har, såsom läsaren sett. icke blott velat taga hr Cervin och hans låneoperationer i försvar; han har äfven klandrat oss för det erkännande vi lemnat hr Schartau för de förtjenster denne inlagt under krisen. Vi neka icke att denna senare del af artikeln hos oss väckt någon förundran. Vi erinra oss icke ha egnat hr Schartaus verksamhet några öfverdritna loford. Lika med insändaren veta vi ganska väl, att ideerna. sjelfva de ursprungliga förslagen till de under krisen vidtagna åtgärderna, utgingo från andra personer än hr Schartau, och att hr Schartau, såsom hufvudsaklige ledaren af riksbankens vexelköp, hade ett intresse att så vidt möjligt förebygga de härjningar, hvarmed krisen hotade; men detta minskar ingalunda hans förtjenst, att hafva med kraft och energi satt sig i spetsen för de å bane bragta åtgärdernas genomdrifvande och att hafva vid deras verkställande offrat tid och möda. Det är denna hr Schartaus förtjenst som vi från början erkänt och fortfarande erkänna. De igter, han förfäktade vid frågan om dispositionen af 12-millionerslånet, ha också vi på sin tid allvarsamt ögillat; men vi påminna ins., att om denna sak alldeles ingen fråga varit vid den offentliga hyllning, som i dessa dagar egnats hr Schartau. Slutligen kunna vi icke undertrycka den åsigt, att då ins., vid försöket att rättfärdiga hr Cervin, gjort en sammanställning mellan honom och hr Schartau, han har begått ett väsentligt misstag. Vi ha i afseende å många allmänna angelägenheter varit af annan åsigt än hr Schartau och sett oss föranlåtna att ganska skarpt, ja, om man så vill, skoningslöst bekämpa honom, hans yttranden och åtgärder; men fastän således i mycket varande hans motståndare, erkänna vi likväl villigt. att hr Cervin är bra illa tjent med att uppställas vid sidan af hr Schartau för att med houom jemföras.