möter deruti ense, att de tillerkänna docenten Asl företrädet. Likaledes äro hans hållna profföreläsnin Igar fördelaktigt vitsordade. Som praktisk läkare ä han högt värderad och mycket anlitad, och bör ho nom icke minst till godo räknas den stora rådighet oförtrutenhet och raskhet, han under härjande farso i denna egenskap ådagalagt. Att hans medsökande, professorn och riddaren Bru zelius, är honom i ryktbarhet och anseende såson läkare och särskilt såsom kirurg och obstetriker be tydligt öfverlägsen, kan å ingen sida bestridas, lik som ej heller den sanning med framgång jäfvats att hans nog sällsynta skicklighet icke kan tänka: utan en tidsenlig vetenskaplig utbildning i nämde riktningars. Skiljaktigheterna de tvenne sökande emellan hafv: icke visat sig för fakultetens pluralitet annorlunda än att den förklarat begge sökanderna kompetent: till ifrågavarande befattning. En af fakultetens tre ledamöter är, hvad Bruzelius beträffar, af motsat: öfvertygelse. I den vetenskapliga delen af frågar måste medicinska fakulteten ega vitsord; men frå gan om de akademiska befordringslagarnes rätt tillämpning tillhör icke medicinens fridlysta område Ingendera af de sökande har haft tillfälle att vinna någon mera ryktbarhet. Man kunde finna ett anna: förhållande välkommet, der det infunne sig; men får dock icke för högt uppskatta denna ära. Vi haj vårt land haft många de bästa, för universiteter och fädernesland mest hedrande och gagneliga uppsättningar af medicinska fakultetspersonal, der ett stor: författarenamn likväl bar hört till undantagen. andra länder, der förhållandet är annorlunda, vet man huru ringa andel stundom tillkommer äfven stora fö fattare så inom konstens som vetenskapens verld ; de snillefoster, som i egentlig mening skrifvas på de ras räkning. Åtminstone detta slags flit och skicklighet kan man här för det mesta utan olägenhei undvara. Härtill kommer, att ingendera af de utmärkt dugliga, redbara och flärdfria sökande sjelf gjort elle: lär göra det anspråk, att hans utgifna skrifter an tingen genom sitt omfång eller genom det ovanlig: ljus, de sprida öfver vetenskapen, skola påkalla utomordentliga åtgärder för att åt universitetet rädda der ene eller den andre, hvilka begge det utan tvifvel både vill och kan behålla och tillfredsställa i der vanliga ordningen. Det är klart, att vid bortgifvandet af akademisk lärareplats tjensteålder ej utan i visst fall får tagas i öfvervägande: detta föreskrifvec i statuternas 66 , men det är ingen nyhet, utan härvidlag är denna föreskrift lika gammal med universitetet. Det är likaledes ostridigt, att en eller annan liten fyndighet mer eller mindre i en dissertation eller i dess ventilerande icke kan vara afgörande för tillsättningen af ett professorsembete. En sekund eller en minut är icke en grad, allraminst vid maätandet af våtenskaplig skicklighet. Att professor Bruzelius var akademisk lärare redan innan hans nuvarande medsökande föddes,, har i förslagshandlingarne blifvit anfördt, än till hans fördel, än till hans eftersättande, allt efter olika åsigter. Fråga är här icke att till universitetet intaga en ålderstigen man, af hvilken universitetet ej förut dragit nytta; ej heller att derifrån förskjutajen yngre förmåga. Frågan är icke att tillerkänna professor Bruzelius en lärostol i kirurgi och obstetrik, ty en sådan har han sedan elfva år tillbaka, utan tvifvel erhållen på grund af då inhemtade upplysningar om hans skicklighet, utan frågan är att, sedan han i en längd af år föreläst för intet, nu, när en lön är ledig, låta honom äfven få lönen. Jag förordar i underdånighet professor Bruzelius till det sökta embetet Lund den 21 Maj 1858. Joh. Henr. Thomander. Uppgiften hos Aftonbladets insändare, att h. exc. t. f. akademikansleren skulle i fråga om befordringar anse en hög lefnadsålder gälla mer än öfverlägsen het i vetenskapligt hänseende, är likaledes enosannfärdig uppgift. T. f. kansleren yttrar sig nemligen sålunda: Kompetensen har för båda blifvit såväl af konsistorium, som af medicinska fakulteten erkänd; rummens ordning har blifvit bestämd af de röstandes olika omdöme om det relativa värdet af de 2 sökandes aflagda prof på vetenskapliga insigter för den sökta lärostolen. Härvid synas likväl de prof, Bruzelius under en mångårig och lycklig utöfning af läkarekonsten, företrädesvis i det till den lediga professionens läroområde hörande s ukdomsförhällande, på sin förmåga afgifvit, icke hafva kommit under tillräckligt öfvervägande, icke heller de, hvilka han, som den 20 Nov. 1835 förordnades att bestrida undervisningen vid Lunds kliniska institut och den 9 Juli 1848 utnämdes till direktor i sådan för honom ännu fortfarande egenskap, ådagalagt, ehuru han under utöfningen af dessa sina åligganden inom den ort och den provins, der han verkat, förvärfvat sig ett väl stadgadt anseende för skicklighet och nit; och då B., som den 26 Jan. 1829 utnämdes till docens och den 3 Dec. 1847 till e. o. professor i kirurgi och obstetrik vid Lunds universitet med säte och stämma i medic. fakulteten, alltså redan sedan 11 år vid universitetet, ehuru utan lön, innehar lärostol i de ämnen, hvaruti den med lön förenade ord. professionen nu af honom sökes; anser jag mig, vid öfvervägande af dessa och öfriga till saken hörande omständigheter böra instämma i det förordet prokansleren för doktor Bruzelius utgifvit. G. Å. Sparre. J. J. Nordström.